Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var jag levde och vad jag levde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
vi resa hastigt eller långsamt, är vägen lagd till rätta
framför oss. Låt oss då använda våra liv till att söka
förstå och till att skapa något inom oss. En poet eller
en konstnär bär aldrig på ett så skönt och upphöjt ämne,
att inte åtminstone någon i hans eftervärld skall kunna
göra det helt färdigt.
Låt oss använda vår dag så lugnt som naturen och inte
spåra ur för varje nötskal eller myggvinge som faller på
skenorna. Låt oss stå tidigt upp, och låt oss fasta, eller
bryta vår fasta, sansat och ostört; låt sällskap komma
och sällskap gå, klockor ringa och barn gråta, — låt oss
vara beslutna, att detta skall bli en verklig dag. Varför
skulle vi sjunka redlöst och drivas med strömmen? Låt
oss inte bli förvirrade och överväldigade i den fruktans-
värda bränning och malström, som kallas middag, belä-
gen vid ekvatorialbankarna. Klara detta försåt, så har
du överstått det värsta, ty resten av vägen är nedför-
backe. Styr förbi med oslappnade nerver och med mor-
gonhumöret i behåll, och vänd bort blicken, bunden vid
masten, som fordom Odysseus. Om lokomotivet visslar,
—- låt det vissla vidare, tills det blir hest av ansträngning.
Varför skulle vi börja springa, för att en klocka ringer?
Låt oss tänka efter vad slags musik de härma. Låt oss
komma igång ordentligt och få våra fotter ned genom det
lager av smuts och avfall, som hopas av meningar och
fördomar, av tradition och inbillningar och falskt sken,
detta alluvium som täcker jordklotet, — låt oss komma
genom Paris och London, genom New York och Boston
och Concord, genom stat och kyrka, genom poesi och
filosofi och religion, tills vi någonstans stöta på hård bot-
ten och urberg, som vi verkligen kunna kalla realitet, så
att vi till sist kunna säga: »Detta är, så mycket står åt-
minstone fast»; då ha vi till sist något att begynna på,
en plats nedom slam och frost och eld, en plats där man
kan sätta en lyktpåle eller en mätare, inte en Nilmätare
utan en Realitetsmätare, så att kommande släkten kunna
få upplysning om hur tjockt lager av falska inbillningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
