Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
höra lokomotivvisslan. Jag undrar om det numera finns
en enda sådan plats i Massachusetts.
Fitchburgjärnvägen snuddar vid dammen några hundra
famnar söder om min boplats. Jag tar vanligen min
väg till byn längs dess spår, det är så att säga min för-
bindelselänk med yttervärlden. Männen på godstågen,
som gå längs hela linjen, hälsa på mig som en gammal
bekant, ty de möta mig så ofta och tro kanske att jag
är någon anställd. Jag skulle önska vara spårförbättrare
någonstans på jordens klot.
Lokomotivvisslan genomtränger mina skogar sommar
och vinter med ett ljud likt visslingen från en hök, som
seglar över en hönsgård, och underrättar mig att rast-
lösa storstadsköpmän anlända till staden, eller att affärs-
män från det inre landet komma från motsatt håll. När
de nalkas, vråla de sin varning till varandra att fort läm-
na spåret fritt, på ett sätt så att det kan höras från stad
till stad. Här komma dina förnödenheter, o land; eder
föda, o medborgare! Och det finns ingen som är så obe-
roende på sin gård, att han kan säga nej tack till dem.
Och här ha ni er betalning, tjuter lantmannens vissla;
och timmerlaster rulla som långa murbräckor med tjugo
mils hastighet mot stadsportarna, och sen komma korg-
stolar, tillräckligt många för alla de trötta och överan-
strängda, som bo i städer. Med en sådan klumpig och
gigantisk gest av artighet överlämnar landet en stol åt
staden. Alla de gröna kullarna flås, alla tranbärsän-
garna skrapas för stadens skull. Bomullstyget rullar
upp från staden; det hemvävda klädet fraktas dit. Sil-
ket kommer; ullen föres tillbaka. Böcker rulla; men den
begåvning som skriver dem reser motsatt väg.
När jag möter lokomotivet i färd med att försvinna
med sina vagnar som en snabb planet, — eller rättare
som en komet, ty åskådaren vet inte, om det med sådan
hastighet och sådan bana någonsin åter skall gästa hans
trakt, dess väg ser inte ut som någon sluten kurva, —
när jag ser dess sky av ånga fladdra bakåt som ett banér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
