- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
149

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149
i slingor av silver och guld, likt månget dunigt moln
som jag sett högt på himlen breda sina massor mot lju-
set, — liksom om denna resande halvgud, denne moln-
betvingare, inom kort tänkte svepa sitt tåg i aftonrodna-
dens färger; när jag hör denne häst av järn komma kul-
larna att eka av frustandet liksom vid åska, ser honom
skaka jorden med sina fötter och flåsa eld och rök genom
näsborrarna (vad slags vingad häst eller elddrake man
kommer att införa i den nya mytologin, vet jag inte), —
då synes det mig som om jorden nu hade fått en ras,
som var värdig att bebo den. Om sken och verklighet
endast stämde överens, om människorna gjorde elemen-
ten till sina slavar endast för ädla ändamål! Om molnet
som hänger över maskinen vore de stora handlingarnas
rök och svett, eller om det vore så välgörande som mol-
net över lantmannens åker, då skulle elementen och Na-
turen vänligt följa människorna i deras ärenden och bli
deras ständiga vakt.
Jag betraktar det förbiringlande morgontåget med sam-
ma känslor som jag ser på soluppgången, vilken knappt
är mera regelbunden. Rökmolnet, som sträcker sig långt
bakåt och lyfter sig högre och högre, för att gå till him-
len medan vagnarna gå till Boston, skymmer under en
minut solen och kommer mitt avlägsna fält att ligga i
skugga, — ett rymdens tåg, gentemot vilket det stackars
tåg som kravlar på jorden endast är som harpunens lina.
Järnhästens stalldräng var tidigt uppe denna morgon,
när ännu stjärnorna lyste över bergen, för att föda och
betsla sin fåle. Också elden väcktes tidigt för att alstra
livsvärmen inom honom och få honom i väg. Om endast
företaget vore så oskyldigt som det är tidigt! Om snön
ligger djup, får han på sig sina snöskor, och jätteplogen
vräker upp en fåra från bergen till havsstranden, längs
vilken de efterföljande vagnarna strö ut människor och
gods över bygderna likt utsådd säd. Och hela dagen far
den outtröttlige fram över landet, endast med så mycket
uppehåll att hans herre får vila, och ännu vid midnatt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free