Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENSAMHET
Detta är en underbar afton, när hela min varelse är
som ett enda sinne, som insuper vällust genom varenda
por. Jag kommer och går med en märkvärdig frihet i
naturen, jag är själv en del av den. När jag i skjortär-
marna går längs dammens steniga strand, ehuru det är
både kyligt och blåsigt, och inte ser någon särskilt till-
dragande detalj, känner jag likväl alla elementen säll-
samt samstämda med mig. Oxgrodornas begynnande böl
invarslar natten, och whippoorwillfågelns ton bärs på en
svag vind över vattnet. Samkänslan med asparnas och
popplarnas skälvande blad berövar mig nästan andan,
och likväl blir mitt lugn, likt vattnets yta, endast krusat,
icke förbytt i oro. Dessa småvågor, som aftonvinden
åstadkommer, äro lika fjärran från storm som den jämna
spegelytan. Ehuru det nu är mörkt, blåser ännu vinden
med doft rop i skogen, vågorna höras ännu, och några
fåglar sjunga de andra till sömns. Vilan är aldrig full-
komlig. De vildaste djuren söka ingen ro utan gå nu i
stället ut på jaktspår. Räven, skunken och kaninen fär-
das nu över fälten utan ängslan. De äro Naturens natt-
vakter, länkar som sammanbinda dagarnas myllrande liv.
När jag kommer tillbaka till mitt hus, finner jag att
gäster varit där och lämnat sina kort, — några blommor
eller en krans vintergröna eller ett namn skrivet med bly-
erts på ett gult valnötsblad eller på en trästicka. De som
sällan komma till skogarna, ta en liten bit av vildmarken i
sina händer för att leka med på vägen, och detta lämna
11 — Skogsliv vid Walden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
