Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
en tydligt synlig och fullkomligt regelbunden spiralfor-
mad fåra från topp till rot, en tum djup eller mer samt
fyra, fem tum bred, liksom pojkar skala en käpp. Jag
kom förbi den för några dagar sedan och greps mäktigt
av hågkomsten, när jag såg upp och blev varse det gamla
märket, tydligare nu än någonsin, där en fruktansvärd
och oemotståndlig stråle skjutit ned från den grå skyn
för åtta år sedan. Man säger ofta till mig: »Jag tycker
du skulle känna dig ensam därborta och önska vara när-
mare människor, särskilt under de regniga och snöiga
veckorna.» Jag frestas då att svara: — »Hela denna pla-
net vi bebo är endast en punkt i universum. Säg mig,
hur långt från varandra bo de två mest avlägsna inne-
vånarna på den där stjärnan, vars ytas bredd inte kan
mätas med våra finaste instrument? Varför skulle jag
känna mig ensam? Är inte jorden mitt i vintergatan?
Den fråga, du ställt till mig nu, synes mig inte höra till
de viktigare. Vilket slags mellanrum är det som skiljer
en person från hans medmänniskor och gör honom till
en ensling? Jag har kommit under fund med, att två
själar inte kunna bringas närmare varandra genom an-
strängande av benen. Vad är det som vi framför allt
önska ha nära oss? Säkert inte en hop människor,
järnvägsstationer, postkontor, kaféer och möteshus, utan
i stället den eviga källa till vårt liv, som all vår erfaren-
het pekar hän till såsom vårt ursprung, — liksom sälgen
växer nära vattnet och sänder sina rötter i den riktnin-
gen. För olika naturer blir kanske medlet olika, men
just här är en sådan plats, där en vis man gräver sin
källare.»–––––-
Om en död man ställes inför utsikten att vakna och
återvända till livet, kan han inte vara nogräknad beträf-
fande tid och rum. Den plats, där sådant kan hända, är
alltid densamma och obeskrivligt njutningsrik för alla
sinnen. Oftast tillåta vi, att våra handlingar bestämmas av
oväsentliga och tillfälliga omständigheter. I själva ver-
ket bli de orsaken till vår förströddhet, Närmast varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
