Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
ting står den makt varav det danats. Närmast oss full-
bordas ständigt de stora lagarna. Närmast oss står inte
arbetaren, som vi ha i vår tjänst, utan den arbetare, vars
verk vi äro.
»Hur ofattliga och huru djupa äro icke inflytelserna
från Himlens och Jordens fördolda makter!
Vi försöka bli dem varse, men vi se dem ej; vi försöka
lyssna till dem, men de äro ohörbara; emedan de äro ett
med tingens substans, kunna de icke åtskiljas från dem.
Men de äro orsaken till att människor i hela världen
rena och helga sina hjärtan samt kläda sig i sina helg-
dagsdräkter för att offra rökoffer åt förfäderna. Det är
en ocean av allgenomskådande intelligenser. De äro
överallt; de äro på vår högra sida, de äro på vår vänstra;
de omgiva oss på alla håll.»
Vi äro föremål för ett experiment, som för mig inte
saknar sitt intresse. Kunna vi under närvarande omstän-
digheter undvara vårt dagliga skvaller för någon tid och
nöja oss med att ha våra egna tankar till uppmuntran?
Sant säger Konfutse: »Dygden kan inte finnas till som
ett övergivet barn: den måste nödvändigt ha grannar.»
Genom tänkande kunna vi fördubbla oss, försätta oss
utanför oss själva, i sund bemärkelse. Genom en med-
veten själsansträngning kunna vi höja oss över våra
handlingar och deras följder; alla händelser, goda som
onda, flyta förbi oss som en ström. Vi äro inte fullstän-
digt ett med Naturen. Jag kan vara drivveden på floden;
men jag kan också vara Indra, som från himlen skådar
ned på den. Jag kan bli djupt gripen av en teaterföre-
ställning; å andra sidan är det också möjligt, att jag inte
alls gripes av en verklig händelse, som egentligen skulle
betyda mycket mera för mig. Jag känner endast mig
själv som en medvetandets syntes, — tankars och
känslors skådeplats så att säga; men jag är medveten
om en viss dubbelhet, som gör att jag kan stå lika av-
lägsen från mig själv som från en annan. Om min upp-
levelse är aldrig så intensiv, känner jag likväl hela tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
