Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besök och gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
En olägenhet erfor jag ibland i ett så litet hus som
mitt, nämligen svårigheten att komma på tillräckligt av-
stånd från min besökare, när vi börjat yttra djupa tankar
i höga ord. Man behöver rum för sina tankar för att få
deras segel i fullt manöverskick; man vill göra en lov
eller två med dem, innan de styra mot sitt hamninlopp.
Vår tankes kula måste ha övervunnit sin sidorörelse och
rickochettstöt samt fallit in i sin slutliga stadiga bana, in-
nan den når åhörarens öra; eljest kanske den far ut igen
på andra sidan hans huvud. Våra yttranden och senten-
ser saknade plats att utvecklas och formera sina kolon-
ner i det trånga mellanrummet. Individer måste liksom
nationer ha breda naturliga gränser samt till och med en
neutral zon mellan varandra. Jag har med stor tillfreds-
ställelse samtalat med en person tvärs över dammen. I
mitt hus voro vi så nära varandra, att vi inte kunde börja
lyssna, — vi kunde inte tala lågt nog för att göra oss
hörda, utan det var som när man kastar två stenar i dam-
men så nära varandra, att deras vågringar blandas sam-
man. Om vi uteslutande äro talträngda samt yttra oss
endast för bullrets skull, kunna vi med fördel stå nära
inpå varandra så att andedräkten blandas; men om vi tala
behärskat samt för tankeutbytets skull, önska vi ha större
avstånd emellan, så att all animal hetta och fuktighet kan
ha plats att försvinna. Om vi vilja njuta sällskap med
det hos varandra, som gör sig förnimbart utan, eller vid
sidan av varje slags tilltal, måste vi inte endast vara
tysta utan dessutom så långt skiljda åt, att vi inte på nå-
got sätt skulle kunna höra varandras röst. Bedömt efter
denna norm, är samtal en uppfinning till fördel för dem,
som äro lomhörda; men det finns många fina saker, som
vi ej kunna utsäga om vi äro tvungna att skrika. När
samtalet började röra sig på ett högre plan, började vi
vanligen skjuta våra stolar baklänges, tills vi vidrörde
väggarna på motsatta sidor, och sen fanns det inte ut-
rymme nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
