Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besök och gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Men mitt bästa rum, som alltid var redo för gäster
och på vars matta solen sällan föll in, var furuskogen
bak mitt hus. När förnämligare besökare anlände nå-
gon sommardag, tog jag dem dit, och en oskattbar tjä-
nare sopade golvet och dammade möblemanget samt höll
alla saker i ordning.
Om en ensam gäst anlände, deltog han ibland i min
enkla måltid, och det medförde inte något avbrott i
samtalet att passa på en omelett eller ge akt på svällan-
det av ett bröd i askan. Men om tjugo på en gång an-
lände och slogo sig ner i mitt hus, talades inte mer om
middag än om det varit en fullständigt bortglömd vana;
vi övade oss alla i avhållsamhet, och det kändes aldrig
som ett brott mot gästfriheten utan som det lämpliga och
passande tillvägagångssättet. Förbränningen och försva-
gandet av det fysiska liv, som så ofta behöver under-
håll, tycktes märkvärdigt förminskade i dessa fall, och
livskraften uthärdade det hela förträffligt. På detta sätt
skulle jag kunna ta emot tusen så väl som tjugo; och om
det någonsin hände, att någon gick hungrig och miss-
nöjd från mitt hus efter att ha funnit mig hemma, för-
säkrar jag att den lidande hade all min sympati. Men
så enkelt är det i alla fall, ehuru många husmödrar be-
tvivla det, att sätta nya och bättre vanor i stället för de
gamla. Ens sociala anseende behöver inte uteslutande
baseras på de middagar man ger. För egen del hölls jag
aldrig så effektivt borta från ett hus genom vilken Cer-
berus det vara månde, som genom det väsen man gjorde
över att hålla mig kvar till middag, vilket jag ansåg för
en mycket tydlig och hövlig vink att aldrig mer besvära
detta värdfolk. Jag är besluten att aldrig mera spela med
i sådana scener. Jag skulle vara glad att som motto över
min stugdörr ha dessa rader av Spenser, vilka en av
mina besökare en gång skrev ned på ett gult valnöts-
blad som han använde som visitkort:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
