Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besök och gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
voro föremål för hans synnerliga vördnad. Vad de ut-
förde gränsade till underverk. När jag talade om för
honom att jag själv skrev rätt mycket, trodde han under
lång tid att jag endast menade att jag övade min hand-
stil, ty han själv skrev en förvånansvärt prydlig stil.
Ibland kunde jag längs vägen se hans fäderneförsamlings
namn skrivet i snön, med det franska accenttecknet rätt
anbringat; jag visste då att han passerat. Jag frågade
honom, om han aldrig önskat skriva ner sina tankar.
Han svarade, att han läst och skrivit brev för sådana
som själv inte kunde den konsten; men att skriva tan-
kar hade han aldrig försökt, — nej, det förstod han sig
rakt inte på; han visste inte vad man skulle sätta först;
han skulle dö av allt det där tänkandet; och så fanns det
dessutom stavningen att ge akt på under hela tiden1
Jag hörde en berömd tänkare och reformator fråga
honom, om han inte önskade världen ändrad; men han
svarade med sitt kanadensiska uttal och med ett förvånat
skratt, utan att veta att en sådan fråga någonsin förr
framställts: »Nej, jag tycker den är mycket bra så här!»
En filosof skulle fått många uppslag av att leva tillsam-
mans med honom. För en främling kunde han te sig
som den förkroppsligade okunnigheten; men trots detta
trodde jag mig ibland skymta hos honom en personlig-
het som jag aldrig förr mött, och jag visste inte om han
var så vis som Shakespeare eller så enkelt okunnig som
ett litet barn,–- om jag hos honom skulle misstänka ett
utbildat poetiskt medvetande eller grov inskränkthet. En
granne anmärkte, att när han såg honom visslande driva
uppför bygatan i sin lilla tättslutande mössa, påminde
han om en förklädd prins.
Hans enda böcker voro en almanacka och en räkne-
bok; han var ganska skicklig i räkning. Almanackan var
för honom en slags encyklopedi, som han ansåg innehålla
en sammanfattning av allt mänskligt vetande, — en åsikt
som kan ha visst fog för sig. Jag tyckte om att för-
höra honom på dagens olika brännande frågor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
