Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besök och gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Hos honom var det övervägande det rent animaliska
som kommit till utveckling. I fråga om fysisk uthållig-
het och lugn tillfredsställelse var han i släkt med tallen
och klippan. Jag frågade honom en gång, om han inte
ibland kände sig trött om kvällen, efter att ha arbetat
hela dagen; han svarade då med allvarsam och överty-
gad uppsyn: »Gorappit, aldrig i hela mitt liv har jag
varit trött.» Men allt vad man kallar det intellektuella
eller andliga hos människan låg hos honom slumrande
som hos ett barn. Han hade erhållit undervisning endast
på det oskyldiga och ineffektiva sätt som de katolska
prästerna använda gentemot infödingarna, varvid lär-
jungen aldrig höjes till någon grad av självmedvetande
utan endast till blind tilltro och vördnad; ett barn göres
därvid inte till man utan förblir ett barn. När Naturen
danade honom, förlänade den honom en stark kropp och
ett förnöjsamt sinne samt kringgärdade honom på alla
sidor med barnslig vördnad och tilltro, så att han skulle
bli i stånd att leva sina år till slut, allt fortfarande som
ett barn. Han var alltigenom så äkta och okonstlad, att
ingen beskrivning skulle kunna ge en föreställning om
honom; det skulle vara som att föreställa ett murmel-
djur för ens granne. Man måste själv möta honom som
jag gjorde. Han visste inte av förställning eller äregi-
righet. Människor betalte honom pengar för hans arbete
och hjälpte på så sätt till att kläda och föda honom; men
han utbytte inga åsikter med dem. Han var så enkelt
och naturligt ödmjuk, — om den kan kallas ödmjuk,
som inte begär något, — att ödmjukhet inte var någon
särskild egenskap hos honom, och inte heller skulle han
förstått vad som menades därmed. Visa människor voro
för honom halvgudar. Om man sagt honom att en så-
dan nalkades, skulle han sett ut som om han ansett, att
ett så överlägset väsen inte kunde tänkas önska något av
honom utan strax skulle ta allt ansvar på sig själv och
låta honom stanna obemärkt som förr. Han hörde ald-
rig en stavelse av beröm. Författare och predikanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
