Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besök och gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
möten var det ibland han, som först frågade mig om jag
gjort några framsteg sedan sist. En vinterdag undrade
jag, om han alltid var nöjd med sig själv; jag önskade
visa honom, att han inom sig hade något som kunde
göra lika bra tjänst som prästerna utanför och som kunde
lyfta hans liv till ett högre plan. »Nöjd!», sade han,
»somliga äro nöjda med ett och andra med annat. När
en del människor fått nog, äro de kanske nöjda med att
sitta hela dagen med ryggen mot elden och buken mot
bordet.» Jag kunde aldrig genom någon slags manöver
få honom att se på saker och ting från en högre, and-
lig synpunkt; det högsta han såg ut att kunna fatta var
vad som kunde tjäna att möta ögonblickets krav och be-
hov, vilket var vad man också skulle väntat av ett djur;
och detsamma är i själva verket sant om de flesta män-
niskor. Om jag föreslog någon förbättring i hans liv,
svarade han endast, och utan att uttrycka någon sorg,
att det nu var för sent. Likväl höll han styvt på heder-
lighet och de därmed besläktade dygderna.
Man kunde emellertid spåra en viss positiv originalitet
hos honom, om än ringa; då och då märkte jag, att han
verkligen tänkte på egen hand och uttalade sina själv-
ständigt uppnådda åsikter, — ett fenomen, tillräckligt
sällsynt för att jag skulle gå tio mil till dess beskådande.
Bland annat förde detta till, att vi nyskapade många av
samhällsinstitutionerna. Ehuru han talade tveksamt och
kanske inte var i stånd att uttrycka sig tydligt, hade han
likväl alltid en redig tanke bakom. Men trots allt var
hans tänkande så primitivt och så infiltrerat i det anima-
la livet, att det knappast, ehuru mera lovande än en van-
lig lärds, kunde resultera i något som skulle vara möjligt
att referera. Han efterlämnade det intrycket, att det
kunde finnas människor av värde och snille även i de
lägsta levnadsställningar, — människor som alltid ha
sina egna tankar eller kanske inte ens göra anspråk på
att alls kunna tänka: som äro lika bottenlösa som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
