- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
182

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besök och gäster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182
trodde Waldendammen vara, ehuru de kanske även äro
mörka och dyiga.
Många förbipasserande veko av frän vägen för att ta
en titt på mig och insidan av mitt hus, bedjande om ett
glas vatten som förevändning för besöket. Jag sade dem
att jag brukade dricka ur dammen och erbjöd dem ett
mått. Ehuru jag bodde så avsides, gick jag inte fri från
den årliga gästning som brukar äga rum omkring den
första april, när alla människor äro i rörelse; jag hade
emellertid god tur i allmänhet, ehuru några ganska be-
synnerliga subjekt förekommo bland mina besökare.
Svagsinta individer från fattighus och liknande ställen
kommo för att hälsa på mig; men jag lockade dem att
utveckla allt det förstånd de hade kvar och avlägga sina
bekännelser för mig; i sådana fall gjorde jag förstånd och
begåvning till ämnen för vår konversation och erhöll på
detta sätt något utbyte. I själva verket fann jag några
av dem vara klyftigare än de så kallade uppsyningsmän-
nen över fattiga och dårar samt tyckte ibland, att det
nästan kunde vara på tiden att rollerna byttes om. Be-
träffande förstånd fann jag, att skillnaden inte var stor
mellan det förstånd, som kallades svagt, och det som
ansågs fullgott. Jag påminner mig särskilt en dag, när
ett harmlöst, enfaldigt hjon, som tillsammans med andra
liknande brukade användas som gärdsgårdsmaterial för
att dåsande på någon sten på fälten hindra boskapen och
sig själv från att gå vilse, gjorde ett besök hos mig samt
uttalade en önskan att leva på samma sätt som jag. Med
den utomordentligaste enkelhet och uppriktighet, som
var höjd över allt som kan kallas ödmjukhet, underrät-
tade han mig om att han »var svag till förståndet». Så
lydde hans egna ord. Gud hade skapat honom sådan,
likväl förmodade han att Gud brydde sig lika mycket om
honom som om andra. »Jag har alltid varit sådan»,
sade han, »ända från barndomen; jag hade aldrig mycket
förstånd; jag var inte som andra barn; jag är svag i
huvudet. Jag antar att det var Guds vilja.» Och här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free