- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
195

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogssjöarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195
Det är sjöns läppar, på vilka intet skägg växer. Då och
då slickar den sig om munnen. När vattnet framtränger
på detta sätt, sända alar, sälgar och lönnar ut massor av
långa röda rottrådar åt alla sidor i vattnet, upp till tre
eller fyra fot från marken, i sin ansträngning att bibe-
hålla sig; och jag har sett högvuxna bärbuskar runt stran-
den, vilka vanligtvis aldrig bära frukt, tyngda av bär un-
der dessa förhållanden.
Många personer ha stått förvånade inför strandens re-
gelbundna stensättning. Alla människor här i trakten
känna till en gammal sägen — de gamla säga att de hört
den berättas i sin ungdom — att indianerna en gång höllo
ett stort möte på en kulle, som reste sig lika högt över
dammen som dennas botten nu ligger djupt under mark-
ytan, och att dessa indianer därvid hängåvo sig åt ogud-
aktiga utsvävningar, — sägnen lyder så, ehuru det slagets
synd aldrig legat för indianerna — och bäst som de voro
sysselsatta med detta, skakades kullen och sjönk plötsligt,
och endast en gammal kvinna vid namn Walden kom un-
dan; efter henne blev dammen uppkallad. Man har fram-
ställt den förmodan, att när denna kulle skakade, rullade
stenar nedför dess sida och kommo att utgöra den nuva-
rande stranden. Så mycket är i varje fall säkert, att en
gång fanns ingen damm här och nu finns en; och den
indianska sägnen motsäger inte på något sätt mitt tal om
den urgamle nybyggaren, som jag förut nämnt — han
som så väl kommer ihåg hur han kom här med sin slag-
ruta, såg en tunn dimma ringla över grästorven och
märkte att hasselspöt envist pekade neråt, så att han ge-
nast beslöt sig för att gräva en källa här. Beträffande
stenarna anse många, att man knappt kan förklara dem
genom vattnets inverkan på de omgivande kullarna; men
jag har lagt märke till att kullarna runt om innehålla
samma slags rullsten, så att man till och med har varit
tvungen att stapla upp stenrösen på ömse sidor om järn-
vägskärningen vid dammens ena sida; vidare ligga ste-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free