Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogssjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
samtliga de djur av betydelse, som besöka denna damm
numera.
Nära den sandiga östra stranden, där vattnet är åtta till
tio fot djupt, kan man i lugnt väder från en båt urskilja
på bottnen ett antal cirkelrunda högar, sex fot i diameter
och en fot i höjd, bestående av småsten, mindre än höns-
ägg; runtomkring finns bara sand. Först frestas man att
antaga, att kanske indianer lagt upp dessa stenhögar på
isen för något ändamål, så att stenarna sedan, när isen
smält, sjunkit till botten; men högarna äro alltför regel-
bundna för att ha tillkommit så, och några av dem se
ganska nya ut. De likna dem, som man ibland ser i flo-
der; men eftersom här varken finns sugfisk eller nejon-
ögon, vet jag inte vilken fisksort kan ha byggt dem. De
förläna bottnen ett tilltalande drag av mystik.
Stranden är tillräckligt oregelbunden för att inte före-
falla enformig. Jag kan ännu för min fantasi framkalla
den västra, skuren av uddar och vikar, den strängare
norra och den vackert vågiga södra stranden, där uddar-
nas små ryggar sticka upp bakom varandra och ge ett in-
tryck av att outforskade dälder ligga gömda mellan dem.
Skogen har aldrig så god inramning och framstår aldrig
så helt i sin skönhet, som när den ses från mitten av en
liten sjö bland kullar som stiga upp från vattenbrynet; ty
inte allenast utgör det speglande vattnet den bästa för-
grunden i ett sådant fall, utan det ger även genom den
ringlande strandlinjen den mest naturliga och tilltalande
gränsen åt skogslandet bakom. Ingen hårdhet och ofull-
komlighet framträder då i gränslinjen, såsom där yxan
har röjt undan en del eller ett åkerfält tvärt gränsar upp
till en skog. Träden ha gott utrymme att breda ut sig
mot vattnet, och vart och ett sänder ut sina kraftigaste
grenar i den riktningen. Naturen har där vävt en natur-
lig bård, och blicken stiger i harmonisk gradering från de
låga snåren på stranden upp till de högsta träden bakom.
Av människans hand märkas endast få spår. Vattnet spo-
lar stranden som det gjorde för tusen år sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
