Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogssjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
En insjö utgör ett landskaps vackraste och mest karak-
teristiska drag. Den är jordens öga; och blickande in i
detta mäter betraktaren djupet av sin egen natur. De
strandälskande trädarterna närmst vattenbrynet äro de
fina ögonhår, som kanta det, och de skogiga kullarna och
stupen runt om äro dess skuggande ögonbryn.
Stående på den sandiga, jämna stranden en lugn
septembereftermiddag, när en tunn rökslöja gör motsatta
strandens linjer otydliga, har jag sett, varifrån kommer
uttrycket »en insjös glasklara yta». Ser man på vatten-
ytan med huvudet vänt upp och ner, tar den sig ut som
en hinna av finaste spindelväv utsträckt över dalen och
glimmande mot de avlägsna furskogarna, skiljande två
olika skikt av atmosfären från varandra. Man kunde tro,
att det läte sig göra att gå torr under denna ythinna bort
till de motsatta strandkullarna och att svalorna, som
glida fram över den, kunde slå sig ned där. De dyka
också verkligen då och då ned under linjen, som av miss-
tag, men bli hastigt varse sitt fel. När man ser över
dammen mot väster, måste man använda båda händerna
för att skydda ögonen mot såväl den verkliga solen som
den reflekterade, ty de äro båda lika klara; och om man
mellan dessa kritiskt granskar själva ytan, är den bok-
stavligen jämn som glas, utom där vatteninsekterna, som
med jämna mellanrum förekomma spridda över hela
ytan, genom sina rörelser i solen åstadkomma små gnist-
lika ringar, eller där kanske på något ställe en gräsand
plockar sina fjädrar, eller där svalorna, som jag sade,
glida så lågt att de snudda vid ytan. Kanhända också
plötsligt en fisk beskriver en tre, fyra fots båge i luften:
det blir en ljus blixt där den dyker upp och en annan där
den försvinner; ibland kan man hinna fånga hela den sil-
verglänsande båglinjen; och här och var flyter kanske
något tisteldun på ytan, vilket fiskarna nappa efter, så
att små ringar uppkomma runt omkring. Det hela är
som smält glas, som avkylts utan att stelna, och de få
ojämnheterna te sig rena och vackra liksom blåsor i glas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
