Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogssjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Ibland kan man upptäcka ett område av ännu mörkare
och glattare vatten, skilt från det andra som genom en
osynlig tråd, ett vattennymfernas gränsskäl, som ligger i
själva ytan. Ända från någon kulles topp kan man se en
fisk hoppa i vilken del av dammen som helst; ty ingen
smågädda eller löja kan fånga en insekt på denna jämna
yta, utan att hela vattenytans känsliga jämvikt i någon
mån rubbas. Det är underbart, med vilken stor tydlighet
ett sådant enkelt faktum kungöres, — fiskens lilla mor-
diska attentat måste förrådas, — och från min avlägsna
utsiktspunkt urskiljer jag ringarna, när de äro ett halvt
dussin fot i diameter. Jag kan till och med iakttaga, hur
någon vattenbagge (Gyrinus) rastlöst färdas över den
glatta ytan på en kvartmils avstånd; de fåra nämligen
ytan lätt och framkalla en märkbar vibration, begränsad
av två divergerande linjer, medan däremot vattenspind-
larna glida fram utan att nämnvärt rubba stillheten. När
ytan är det minsta upprörd finnas inga insekter på den,
men så snart fullkomligt lugn utbrett sig, lämna de tyd-
ligen sina krypin på stranden för att i korta ansatser
äventyra sig ut på den öppna vattenytan, tills de slutligen
täcka den överallt. Det utgör en lugnande sysselsättning
att under en av dessa varma dagar på förhösten, när all
solens värme fullast uppskattas, sitta på någon trädrot på
en kulle som denna, se ut över dammen och följa de stän-
diga små cirklar, som alstras på dess yta bland spegel-
bilderna av skyar och träd. På hela ytan sker ingen rö-
relse, som inte genast jämnas ut och mildras, — liksom i
en vas med vatten som skakas, de darrande cirklarna söka
sig till kanten och allt genast blir lugnt på nytt. Ingen
fisk kan hoppa och ingen insekt kan falla, utan att det
genast markeras i mjuka båglinjer, i kurvor av skönhet,
som om det vore det eviga framvällandet av sjöns käll-
språng, de stilla pulsslagen av allt dess liv, bröstets lugna
andedrag. På sprittningarna av lust och skälvningarna
av smärta märkes ingen skillnad. Hur fridfulla ta sig
inte alla ytans livsyttringar ut! Återigen faller till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
