Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogssjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
medan alltjämt himlen var fullständigt molntäckt och luf-
ten dimfylld, såg jag att dammen var utomordentligt
stilla, så att det var svårt att urskilja ytan; men nu åter-
kastade den inga glada oktoberfärger utan i stället de om-
givande kullarnas dystra novemberton. Ehuru jag rodde
så försiktigt som möjligt, räckte likväl småvågorna, som
alstrades av båt och åror, nästan så långt jag kunde se
och komma spegelbilderna att dallra. Men när jag såg
framåt, lade jag märke till ett svagt skimrande här och
där på avstånd, som om några vatteninsekter överlevat
frostnätterna och samlat sig där; det kunde också vara,
att den jämna ytan förrådde var någon källa vällde fram
på sjöbottnen. När jag tyst paddlat fram till en av dessa
platser, förvånades jag emellertid av att finna mig omgi-
ven av myriader småabborrar, ungefär fem tum långa,
vackert bronsskimrande i det gröna vattnet, vilka roade
sig med lekar och ständigt kommo ända upp i ytan, så att
de prickade den och ibland lämnade bubblor efter sig. I
ett sådant genomlysande och till synes bottenlöst vatten,
som speglade molnen, var det som om jag varit på bal-
longfärd genom ett lufthav; och fiskarna gjorde ett in-
tryck som om de seglat lik en tät flock fåglar omedelbart
under min höjd, med fenorna spända ut som segel från
sidorna. Det fanns åtskilliga sådana stim i sjön, vilka
alla föreföllo ivriga att tillgodogöra sig den korta tid som
återstod innan vintern skulle dra sin gardin av is över de-
ras dagsljus; ibland sågo deras lekplatser ut som om en
lätt vind rört ytan eller som om några regndroppar just
fallit. När jag nalkades oförsiktigt, så att jag skrämde
dem, gjorde de en plötslig volt och svepte vattnet med
stjärtfenorna, så att det såg ut som om man slagit i vatt-
net med en tätkvistad gren, varpå de genast försvunno i
djupet. Slutligen vaknade en vind, dimman tätnade, vå-
gor började bildas, och nu hoppade abborrarna mycket
högre än förut, till hälften upp över vattnet, hundratals
svarta fläckar, tre tum långa, synliga på en gång ovan
ytan. Till och med så sent som den femte december ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
