Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogssjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
år, såg jag en del fläckar på ytan, och i tanke att ett regn
omedelbart skulle bryta löst, skyndade jag mig att ta till
årorna och ro hemåt; redan tycktes dropparna tätna,
ehuru jag inte kände några mot ansiktet, och jag gjorde
mig beredd på en grundlig blöta. Men plötsligt upphörde
vattenringarna, emedan de åstadkommits av abborrar,
vilka ljudet från mina åror skrämt och vilkas täta stim
jag otydligt kunde se försvinna i djupet; och jag fick så
trots allt tillbringa en torr eftermiddag.
En gammal man, som fiskat i denna damm redan för
sextio år sedan, när den ännu var helt innestängd mellan
mörka skogar, har sagt mig att han på den tiden ofta såg
hela ytan full av änder och andra vattenfåglar samt att
örnar ofta kretsade omkring den. Vid sitt fiske brukade
han använda en ekstock som han fann vid stranden. Den
var gjord av tvenne furstockar, som urholkats och hop-
satts med trätappar, och var tvärskuren i båda ändar.
Den var ytterst klumpig men varade många år, innan den
blev vattensur och kanske sjönk till botten. Han visste
inte vems den var; den hörde till dammen. Han brukade
tillverka sin ankarlina av hopsnodda strimlor av hickory-
bark. En gammal man, en krukmakare, som levde vid
Walden redan före revolutionen, berättade en gång för
honom, att det fanns en järnkista på bottnen och att han
själv en gång sett den. Ibland flöt den nämligen upp
nära stranden; men när man gick emot den, flöt den åter
ut på djupt vatten och försvann. Det gladde mig att höra
om den gamla ekstocken, vilken säkerligen hade efterträtt
någon indiansk farkost av samma material men av mera
fullkomnad tillverkning; den hade först varit ett träd på
stranden, sedan fallit och flutit som stock under en män-
niskoålder och sålunda varit den mest passande far-
kosten för denna sjö. Jag kommer ihåg att när jag första
gången såg ner i dessa djup, kunde ännu en hel del stam-
mar otydligt urskiljas på bottnen, vilka antingen blåst
omkull av sig själva eller också lämnats kvar på isen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
