- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
205

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogssjöarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

205
las lika heligt som Ganges, in till byn i en rörledning, —-
för att diska tallrikar il — för att förvärva sig sin Wal-
den bara genom att vrida på en kran eller dra ut en tapp!
Den helvetiska järnhäst, vars öronsönderslitande gnägg-
ning höres runt hela kommunen, har grumlat Den Sju-
dande Källan med sin fot och har betat av alla skogarna
runt Walden; denna Trojanska Häst, med tusen män i sin
buk, uppfunnen av grekiska legoknektar. Var är landets
hjälte och befriare, som är redo att rida fram genom Den
Svarta Hålvägen och ränna en hämnande lans mellan rev-
benen på den uppsvällda draken?
Icke desto mindre är kanske Walden bland alla karak-
tärer, jag känt, den som bäst härdar ut och bäst bibehål-
ler sin renhet. Många människor ha förliknats vid den.
men få ha gjort sig förtjänta av en sådan ära. Ehuru
timmerhuggarna skövlat först den ena stranden och sedan
den andra, ehuru irländarna fört upp sina stior där, järn-
vägen inkräktat stranden och isskärarna skummat den,
—- trots allt detta är den själv oförändrad, samma vatten
som mina ungdomliga ögon första gången sågo; all för-
ändringen är i mig. Den har inte lagt sig till med en
enda stadigvarande åldersrynka efter alla sina skiftande
minspel. Den är evigt ung, och jag kan alltjämt stå och
se en svala sänka sig till ytan för att fånga en insekt, pre-
cis som för länge sedan. Detta slog mig på nytt i afton,
— liksom om jag inte hade sett den nästan dagligen un-
der tjugu år: — Här ligger ju alltjämt Walden, samma
skogssjö som jag upptäckte för så många år sedan; där
en skog höggs ned förra vintern, håller redan en ny på att
spira upp så levnadsfrisk som någonsin; samma livsrytm
rör dess yta nu som då; den uttrycker alltjämt samma
mjuka glädje och lycka över sig själv och sin skapare, —
och den kan alltjämt skänka en sådan sinnesstämning åt
mig. Den är sannerligen ett verk av en rättskaffens
ande, hos vilken intet svek fanns. Han rundade denna
vattenbädd med sin hand, fördjupade den och gjorde den
klar genom sin tanke, och i sitt testamente överlämnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free