- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
204

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogssjöarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C
204
senaste trädfällning, när bränsle var billigare än nu; se-
dan dess ha de emellertid till största delen försvunnit.
När jag först paddlade en båt över Walden, var sjön
fullständigt kringgärdad av täta och högvuxna skogar
av ek och fur, och i några av dess små vikar hade vin-
rankor snott sig runt träden närmast vattnet samt bildat
draperier, under vilka båten kunde passera. Kullarna
som bilda dess stränder äro så branta, och skogen på dem
stod så hög, att när man blickade över vattnet från västra
sidan, såg det hela ut som ett slags amfiteater för något
vildmarkens skådespel. Jag har tillbragt mången timme
i yngre dagar med att flyta omkring på dess yta efter vin-
dens behag, sedan jag paddlat min båt till mitten och
därefter sträckt ut mig på rygg över sätena, — försjunken
i vakna drömmar någon sommarförmiddag, ända tills jag
väcktes av att båten skrapade mot sand och jag reste mig
upp för att se efter till vilken strand ödet drivit mig; det
var dagar, när lättjan var den mest tilltalande och lö-
nande sysselsättningen. Mången gång har jag smugit i
väg i sådana ärenden och föredragit att på detta sätt an-
vända den mest skattade delen av en dag; ty jag var en
rik man, inte penningrik men så mycket rikare på sol-
skenstimmar och sommardagar, och den rikedomen an-
vände jag slösande; och jag ångrar inte alls, att jag inte
förbrukade fler av de dagarna i verkstaden eller i kate-
dern. Men sen jag lämnade dessa stränder, ha timmer-
huggarna alltmer lagt dem öde; under många år framåt
ges nu inga tillfällen till kringirrande under skogens valv,
med någon öppning här och där som låter vattnet skymta.
Man får förlåta min sångmö, om hon hädanefter håller
sig tyst. Hur skulle fåglarna kunna sjunga, sedan man
huggit ner deras dungar?
De sjunkna trädstammarna på bottnen och den gamla
ekstocken och de mörka skyddande skogarna ha nu för-
svunnit, och byinnevånarna, som knappt veta var Walden
är belägen, gå inte hit för att dricka eller bada, utan tänka
istället på att leda detta vatten, som rätteligen skulle hål-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free