Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högre lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
»ej ger ett hönsben för en text, om den
ej räknar jägare bland andans män».
I varje individs historia, liksom i människosläktets
finns en period, när jägarna äro de »främsta männen»,
som Algonquinerna kallade dem. Vi måste känna med-
ömkan med den pojke, som aldrig avlossat en bössa;
han är mindre mänsklig, och hans uppfostran har
grovt vårdslösats. Detta var mitt svar beträffande de
ungdomar, som hade intresse för denna verksamhet;
jag kände mig viss på, att de snart skulle växa från
den. Ingen mänsklig varelse som lämnat bakom sig
barndomens tanklöshet, skall av okynne vilja döda nå-
gon annan varelse, vilken håller fast vid livet med
samma rätt som han själv gör. Haren som befinner
sig i yttersta trångmål skriker precis som ett barn. Jag
gör er uppmärksamma på, o mödrar, att mina sym-
patier inte alltid begränsas av de vanliga filantropiska
skrankorna.
Sådan är oftast ynglingens första bekantskap med
skogarna och med hans egen naturs mest ursprungliga
del. Han går först dit som jägare eller fiskare för att
slutligen, om han inom sig har fröet till ett bättre liv,
förstå sin rätta kallelse, kanske som naturforskare,
kanske som poet, — varefter han lämnar bössa och
fiskedon hemma vid sina strövtåg. Det stora flertalet
människor förbli ständigt outvecklade i detta avseende.
I en del länder utgör en jagande prästman ingen ovan-
lig syn; en dylik skulle kanske bli en bra vallhund,
men han påminner inte mycket om Den Gode Herden.
Det har förvånat mig när jag tänkt efter, att den enda
verksamhet, som kommit besökande att stanna kvar
vid Walden en halv dag, antingen familjefäder eller
barn från byn, har varit fiske, — om jag undantar
skogshygge, upptagande av is och sådant. Och vanligen
ansågo de sig inte lönta för sitt besvär och sin tidsspil-
lan om de inte fångade en försvarlig knippa fisk, ehuru
de hade tillfälle att betrakta dammen hela tiden. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
