Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högre lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
kunde komma hit tusen gånger, innan fiskebekymrens
sediment hunnit sjunka till botten, lämnande kvar de-
ras verkliga ärende klart i deras medvetande; men utan
tvivel skulle en sådan klarningsprocess pågå hela tiden.
Guvernören och hans råd påminna sig svagt Walden,
ty de brukade gä dit och fiska som pojkar; nu äro
de emellertid alltför gamla och värdiga för fiske och
skola därför aldrig mer återse den. Likväl nära till
och med dessa ett hopp att komma till himlen till slut.
Om den lagstiftande makten bekymrar sig om den, är
detta huvudsakligen för att reglera antalet krokar som
få användas i den; men de känna inte till den bästa
fångstkrok, med vilken man metar för att fånga dam-
men själv — med hela lagstiftande kåren påträdd som
agn. Sålunda passerar emellertid, även i civiliserade
samhällen, den ännu outvecklade människan genom jä-
garens stadium.
Under senare år har jag ofta funnit, att jag inte kan
fiska utan att förlora något av respekten för mig själv.
Jag har försökt det åter och åter. Jag besitter skick-
ligheten och har liksom så många av mina vänner en
viss instinkt åt det hållet, vilken då och då vaknar och
lockar mig; men alltid när jag slutat känner jag, att
det skulle varit bättre om jag låtit bli att fiska. Jag
tror inte att det är något självbedrägeri. Det är endast
en svag antydan, men så är också det första grynings-
ljuset. Otvivelaktigt har jag i mig denna instinkt, som
härstammar från skapelsens lägre plan; likväl blir jag
från år till år mindre och mindre en fiskare, utan att
jag därför förvärvar mer humanitet eller ens ökad vis-
het; för närvarande har jag slutat fiska helt och hållet.
Men jag inser, att om jag åter flyttade till skogarna,
skulle jag åter frestas att bli en jägare och fiskare på
allvar. Det låder för övrigt något orent vid fiskdiet
liksom vid allt kött; och jag började inse hur köks-
bestyren kunna bli så många, samt varifrån härledde
sig de dagliga ansträngningar som kosta så mycket, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
