Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djuren som grannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
ut spånorna, kom den redan punktligt fram vid mid-
dagstid och plockade upp smulor vid mina fötter. San-
nolikt hade den aldrig förr sett en människa; och snart
hiev den helt obesvärad samt klättrade över mina skor
och uppför mina kläder. Den kunde ganska lätt klättra
uppför väggarna i korta ansatser, ungefär som en ekorre,
som den också mycket påminde om i sina rörelser.
Slutligen, när jag en dag lutade armbågen mot bänken,
kilade den uppför mina kläder längs rockärmen och
sprang sen runt papperet som innehöll min middag, un-
der det jag höll fast i detta samt vek undan och lekte
tittut med den; och när jag till sist höll en ostbit mellan
tummen och pekfingret, kom den fram och mumsade
på den, sittande i min hand, varpå den putsade ansikte
och framtassar som en fluga och sen promenerade iväg.
En gylling inrättade sig snart i mitt skjul, och en dom-
herre fann en skyddad byggplats i en tall som växte in-
vid huset. I juni ledde rapphönan, som är en så skygg
fågel, sin kull förbi mina fönster, kommande från sko-
gen på dess baksida, kluckande och kallande på dem
som en höna och på allt sätt uppförande sig som en
skogens hönsmamma. Kycklingarna skingra sig blixt-
snabbt vid en signal från modern när man nalkas, som
om en stormvind sopat bort dem, och de likna så exakt
torra löv och kvistar, att mången har satt sin fot mitt
i flocken och hört suset när den gamla fågeln lyft samt
hennes ängsliga skri och kackel eller till och med sett
henne släpa sina vingar som brutna för att avleda hans
uppmärksamhet, utan att kunna se något tecken till att
kycklingar funnos i närheten. Stundom uppför modern
en så ömklig dans framför ens fötter, linkande och
kringtumlande, att man för en kort stund inte kan ur-
skilja vad slags fågel det är. Kycklingarna trycka, orör-
liga och flata mot marken, ofta med huvudet gömt un-
der något löv, och bry sig inte om något annat än mo-
derns befallningar på avstånd; även om man kommer
alldeles inpå dem, vägra de att röra sig och därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
