Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djuren som grannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
bus glacialis) för att rugga och bada i dammen; han
kom skogarna att genljuda av sitt vilda skratt redan
innan jag stigit upp pä morgnarna. Vid ryktet om hans
ankomst bli alla söndagsjägare upphetsade och ge sig
åstad till vagns och till fots i flockar med precisions-
gevär och spetskulor och kikare. De komma prasslande
genom skogen som höstlöv, minst tio jägare för en lom.
Några postera ut sig på ena sidan av dammen, andra
på den andra, ty den stackars lommen kan inte vara
allestädes frånvarande; när han dykt måste han komma
upp på något ställe. Men så vaknar den hjälpande ok-
toberblåsten och skakar bladen och rör om i dammen,
så att någon lom varken hörs eller syns, ehuru hans
fiender svepa vattnet med sina kikare och komma sko-
garna att runga av skottlossningen. Vågorna resa sig
skyddande och slå argt mot stranden, och våra sports-
män måste anträda återtåget till sin by och sina bodar
och sina aldrig avslutade göromål. Men alltför ofta
voro de framgångsrika. När jag gick till stranden för
att hämta vatten tidigt på morgnarna, såg jag ofta denna
ståtliga fågel segla ut ur min vik på endast få famnars
avstånd. Om jag försökte att hinna upp honom i båt,
för att se hur han då skulle manövrera, dök han ned
och försvann fullständigt, så att jag ofta inte såg skym-
ten av honom förrän långt fram på eftermiddagen. Men
på ytan hade jag ingen svårighet att vinna på honom.
Vanligen gav han sig iväg under ett regn.
När jag en mycket lugn oktobereftermiddag paddlade
längs norra stranden — det är sådana dagar de helst
slå till i sjöarna liksom drivande tisteldun — hade jag
länge förgäves spanat efter någon, när plösligen en,
som kom ut från stranden mot mitten ett fåtal famnar
framför mig, gav till sitt vilda skratt och därigenom
förrådde sig. Jag förföljde honom med båten och han
dök, men när han kom till ytan igen, var jag närmare
än förut. Han dök ånyo, men jag beräknade hans
undervattenskosa fel, och när han åter kom upp voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
