Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidigare nybyggare samt vinterbesökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
destillat och förfriskade hans riddjur; här hälsade de
vägfarande varandra, berättade och åhörde nyheter samt
gävo sig i väg på nytt.
Breeds hydda stod kvar ännu för ett tiotal år sedan,
ehuru den sedan länge varit obebodd. Den var ungefär
av samma storlek som min. Men om jag minns rätt,
satte okynniga pojkar eld på den kvällen efter något val.
Jag bodde då i en utkant av byn och hade just förlorat
mig i Davenants Gondibert; det var den vintern jag led
så svårt av dåsighet och sömnsjuka, — en åkomma, som
jag inom parentes sagt aldrig visste om jag skulle anse
som familjearv, då jag nämligen har en farbror som fal-
ler i sömn under det han håller på med att raka sig och
som för att hålla sig vaken på söndagarna och vär-
digt begå sabbaten är nödsakad att sortera potatis i käl-
laren, — eller om jag skulle anse den som en följd av
mitt försök att läsa igenom Chalmers kollektion av
engelsk poesi utan att hoppa över något. Det var emel-
lertid nära att göra kol på mig. Mitt huvud hade just
sjunkit ner på Gondibert, när larmklockorna började
ringa och inom kort brandsprutorna i vild fart kommo
framrullande, ledda av en oordnad flock pojkar och kar-
lar; själv befann jag mig hastigt bland de främsta, sedan
jag hoppat över en bäck. Vi trodde att det brann långt
söderut bakom skogen, — vi som sprungit efter eldsvå-
dor förr, — att det var en ladugård, bod eller hel gård
som stod i lågor. »Det är Bakers lada!» ropade någon.—
»Det är Codmans gård», vidhöll en annan. Och i det-
samma sköto nya gnistor upp över skogen, som om ett
tak störtat in, och vi hojtade alla: »Concord till hjälp!»
Vagnar sköto förbi med ursinnig fart och tung passage-
rarlast; där fanns kanske bland andra också försäk-
ringsbolagets ombud, som måste fram, om också brand-
platsen var aldrig så långt borta; och allt emellanåt ring
de brandmanskapets klocka ett stycke längre tillbaka,
något lugnare och mera dämpat nu; sist bland alla kom-
mo, som man sedan viskade man och man emellan, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
