Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidigare nybyggare samt vinterbesökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
individer, som tänt på huset samt först slagit alarm. Så
störtade vi iväg som sanna idealister utan att bry oss om
våra egna sinnens vittnesbörd, till dess vi vid en vägkrök
hörde knastrandet från bränderna och kände eldens hetta
från andra sidan en mur; med besvikelse funno vi att vi
redan voro framme. Brandplatsens närhet avkylde helt
hastigt vår iver. Först tänkte vi hälla innehållet i en
groddamm över bränderna, men vi slutade med att låta
elden brinna i fred; den hade redan hunnit så långt och
hyddan var så värdelös. Och där stodo vi runt vår spruta,
knuffade varandra, uttryckte våra åsikter med händerna
som taltratt för munnen eller avhandlade i lägre ton de
stora vådeldar som hittills hemsökt mänskligheten, bran-
den i Bascoms handelsbod inbegripen; och vi tänkte för
oss själva, att om vid den utlovade allmänna världsbran-
den endast vi i tid hunno komma tillstädes med vår slang
samt hade en fin groddamm inom räckhåll, skulle vi
snart förvandla den världsbranden till en ny syndaflod.
Slutligen drogo vi oss tillbaka utan att ställa till vidare
ofog, — hem till sömnen och till Gondibert. Men vad
beträffar fördömandet av Gondibert, skulle jag önska
undantaga den passage i företalet, som handlar om att
förståndet är själens krut, — »men de flesta människor
ha inget förstånd, liksom indianerna inte känna till krut.»
Det hände sig så, att jag kvällen efter denna händelse
kom gående tvärs över fälten vid ungefär samma timme,
och när jag hörde ett lågt, jämrande ljud från platsen,
där hyddan stått, gick jag närmre i mörkret och upp-
täckte den ännu levande medlemmen av familjen Bredd,
arvtagaren till denna familjs såväl dygder som laster
och den ende, som personligen berördes av branden; han
låg framstupa och tittade över källarmuren ned på de
ännu pyrande bränderna därunder, mumlande för sig
själv, som han alltid brukade. Han såg ner i källarhålet
från alla olika sidor och synpunkter i tur och ordning,
alltid framstupa, — liksom om någon skatt, som han
kände till, funnits dold under stenarna, varest absolut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
