Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidigare nybyggare samt vinterbesökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
släktets utveckling. En vis dödlig — eller kanske rät-
tare odödlig — som med outtröttligt tålamod och ständig
hoppfullhet pekar på den bild, vår varelse skall efterlik-
na, — på den Gud, vars förvittrade och lutande bildstoder
vi äro. Med sin gästfria ande omfattar han barn, tiggare,
dårar och lärda; han har rum för deras tankar och för-
länar dessa oftast större djup och skönhet. Jag anser,
att han borde förestå ett karavanserai på mänsklighetens
kungsväg, där alla länders filosofer kunde få rasta. Och
på hans skylt skulle stå skrivet: »Vederkvickelse för en
människa, men inte för hennes djur. Stigen in, I som
ägen tid och besitten sinnets jämnmod, I som med allvar
söken den rätta vägen!» Ilan är kanske den förnuf-
tigaste människan och har minst fixa idéer bland alla jag
råkar vara bekant med; han är densamme i går och i
morgon. Sedan långt tillbaka hade vi strövat omkring
och samtalat med varandra och verkligen lyckats lämna
världen bakom oss; ty han hängde inte fast vid någon in-
stitution i den utan var född fri. Ät vilket håll vi vände
oss, tycktes det som om himmel och jord kommit sam-
man; hans närvaro förhöjde landskapets skönhet. En
man i blå kappa, vars lämpligaste tak är den välvda him-
mel, som återspeglar hans upphöjda lugn. Jag inser inte
att han någonsin kan dö; Naturen kan inte vara honom
förutan.1
1 Enligt Henry S. Salt, Thoreaus’ biograf, syftar denna pas-
sage inte på Emerson, vilket man eljest skulle förmoda, utan
på Amos Bronson Alcott, en framstående medlem av den
transscendentala Concordkretsen.
Då vi båda ägde något av tankens virke, moget och tor-
kat, sutto vi tillsammans och prövade våra knivar med
att tälja spånor samt beundrade fibrernas vackra textur.
Vi vadade fram så stillsamt och vördnadsfullt samt drogo
noten så väl tillsammans att tankens fiskar inte jagades
bort från strömmen eller skrämde någon metare på stran-
den utan kommo och gingo lugna och stora som skyar
längs horisonten i väster eller som de pärlmorglänsande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
