Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinterdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
som ägde ett fint öra, elementen av en harmoni sådan
som dessa slätter aldrig hört eller anat.
Jag lyssnade också till bullret från isen i dammen, min
store sängkamrat i denna del av Concord, liksom om han
var orolig i sin bädd och gärna ville vända sig runt, oroad
av väderspänning och onda drömmar; eller väcktes jag
ibland vid något frostbrak i marken, som om någon hade
kört en vagn mot min dörr, och kunde sen på morgonen
finna sprickan i marken, en kvartsmil lång kanske och en
tredjedels tum i bredd.
Ibland hörde jag rävarna, när de i månljusa nätter
strövade fram över skaren på jakt efter någon rapphöna
eller annat villebråd; de skällde strävt och demoniskt
som skogshundar; det var som om de tryckts av någon
ängslan eller försökt finna något uttryck för sin själ, som
om de strävat efter ljus och önskat bli riktiga hundar och
få fritt löpa omkring på vägarna; ty om vi mäta med
tidsåldrarnas mått, är det inte då tänkbart att någon ci-
vilisation pågår även bland djuren? De föreföllo mig
som rudimentära människor, ännu grävande lyor och
väntande på sin förvandling. Ibland kom någon nära
mitt fönster, lockad av ljuset, skällde en ödslig förban-
nelse mot mig och drog sig åter tillbaka.
Vanligen väcktes jag på morgnarna av den röda ekor-
ren (Sciurus Hudsonius), som klättrade omkring på ta-
ket samt upp och ned för väggarna, som om han sänts
ut ur skogarna för ändamålet. Under vinterns lopp
kastade jag ut en halv skäppa majsax, som inte hunnit
mogna, på skaren utanför min dörr och hade nöje av
att ge akt på rörelserna hos de olika djur som lockades
fram därav. I skymningen och under natten kommo ha-
rarna regelbundet och gjorde sig ett gott mål. Dagen i
ända kommo och gingo de röda ekorrarna, som voro
mycket underhållande med sina manövrer. En nalkades
först försiktigt mellan ekbuskarna och sprang över ska-
ren i ryckiga krumbukter som ett blad för vinden, — nu
några steg åt ena hållet med utomordentlig fart och onö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
