Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinterdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt slöseri ined krafterna, och ined sådan brådska i bak-
benen som om det gällt ett vad, — och nu återigen lika
lång väg åt andra hållet, men aldrig mera än ett par
famnar i var ansats; plötsligt hejdade han sig med en
putslustig uppsyn och en frivillig kullerbytta, liksom om
alla universums ögon varit riktade på honom, — ty alla
rörelser av en ekorre, även i skogens djupaste gömslen,
förutsätta åskådare lika självklart som en dansande flic-
kas vridningar; under alla dessa upptåg slösade han bort
mer tid med sina uppskov och sin tveksamhet än som
skulle behövts för att gå hela sträckan, — men aldrig
såg jag någon ekorre gå, — och så plötsligt ett tu tre,
innan man hann säga Jack Robinson, befann han sig i
toppen av en ung fura, sysselsatt med att dra upp kloc-
kan och okväda alla inbillade åskådare, talande för sig
själv och resonerande med hela universum på en och
samma gång, — utan någon som helst anledning, som
jag kunde finna ut eller som ens han själv var medveten
om, misstänker jag. Slutligen kom han fram till majsen,
valde ut en kolv och dansade omkring på samma obeslut-
samma trigonometriska sätt, tills han nådde den högsta
punkten på min vedtrave utanför mitt fönster; där tittade
han mig i ansiktet och blev sedan kvar där i timtal; då
och då försåg han sig med en ny kolv, åt glupskt till en
början och kastade bort de halvtömda fröfästena; men
slutligen blev han alltmera kräsen, förtärde endast insi-
dan av kärnorna och lekte med födan, så att kolven som
han höll balanserande över ett trä med ena tassen, gled
ur hans vårdslösa grepp och föll till marken; då tittade
han ned över kanten med en uppsyn av löjlig ovisshet,
liksom om han misstänkte, att det var ett levande ting,
och inte riktigt kunde besluta sig för, om han skulle
hämta upp det igen eller gå efter ett nytt eller smita från
alltsamman, — ena ögonbliket beskäftig med majsax,
nästa lyssnande efter vad som fanns i vinden. På detta
sätt förstörde den lille oförskämde gynnaren en hel del
majskolvar under en eftermiddag, — intill dess han slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
