Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dammen under vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
liv tränger djupare in i Naturen än naturforskarens un-
dersökningar; han är själv ett studium för en naturfor-
skare. Den senare lossar försiktigt barken vid sitt sö-
kande efter insekter; men den förre klyver en stam till
kärnan med sin yxa och kommer mossa och bark att
flyga åt alla håll. Han förtjänar sitt uppehälle genom
att avbarka träd. En sådan människa har verkligen
rätt att fiska, och jag tycker om att se Naturen verka
i honom. Aborren sväljer trädmasken, gäddan slukar
aborren, och fiskaren i sin tur gäddan; och så knytas
alla länkarna i tillvarons kedja samman.
När jag strövade runt på dammen under disigt väder,
roade det mig ibland att åse de primitiva fångstmeto-
der, som vissa olärda fiskare använde. Någon hade
kanske placerat alkvistar över de små upphuggna hå-
len, vilka voro på tio till femton famnars avstånd från
varandra och på lika långt avstånd från stranden; se-
dan hade han knutit fast ändan av linan vid en käpp
för att den inte skulle dragas ner och därpå fästat den
lösa linan med en ygla, något framför käppen, vid den
upprätta kvisten och där satt fast ett torrt eklöv; när
detta föll ner, visade det att han hade napp. Dessa al-
kvistar stucko upp med jämna mellanrum runt dam-
mens halva omkrets.
Ack, Waldens gäddor! När jag ser dem liggande på
ytan eller i den lilla urhålkningen som fiskaren gör i
isen — försedd med ett litet hål i bottnen för att släppa
upp vatten — överraskas jag alltid av deras utsökta
skönhet; det är som om de voro fabeldjur, så alltige-
nom främmande äro de för gatorna och till och med
för skogarna, främmande som Arabien för oss concor-
dianer. De äga en egen glänsande och transscendent
skönhet, som fullständigt skiljer dem från de likgråa
torskar och koljor vilkas förträfflighet utskrikes på
våra gator. De äro inte gröna på samma sätt som tal-
larna, inte grå som stenarna, inte blå som himlen; men
de ha i mina ögon en om möjligt ännu underbarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
