- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
290

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290
sorts arkitektonisk bladornamentering som är äldre och
mera typisk än akantus, cikoria, murgröna, vinranka
eller vilka andra växtrikets bladverk som helst, — och
som kanske, under vissa betingelser, är bestämd att en
gång sätta myror i huvudet på framtida geologer. Hela
skärningen gjorde på mig intrycket av att vara en grotta
med alla stalaktiterna bragta fram i dagen. De olika
färgnyanserna hos denna sand äro ovanligt mättade och
tilltalande och omfatta alla järnfärgerna, — brunt, grått,
gulvitt och rödbrunt.
Hela järnvägsskärningen, som är från tjugo till fyrtio
fot hög, täckes ofta med denna bladorriamentering av
sand på en sträcka av en kvarts mil på båda sidor; och
allt detta åstadkommes på en enda dag. Vad som fram-
för allt gör detta sandmönster så anmärkningsvärt är,
att det så hastigt frambringas. När jag på ena sidan
ser den livlösa banken, ty solen verkar först endast på
ena sidan, och mitt emot ser detta rika och överflö-
dande bladverk, en timmas skapelse, beröres jag som
om jag på ett särskilt sätt vore närvarande i labora-
toriet hos den konstnär som frambringat världen och
mig själv, — som om jag kommit till en plats, där han
fortfarande var sysselsatt att med övermått av energi
strö omkring sig sina utkast. Jag känner det som om
jag vore närmre jordens vitalaste kamrar, ty detta san-
diga utflöde har något som liknar den täta bladmassa
som bildas av djurs hjärtan och lungor. Sålunda fin-
ner man till och med i sanden förstudier till växternas
lövverk. Det är inte att undra på, att jorden utvändigt
klär sig i blad, när den invändigt arbetar med samma
idé. Atomerna ha redan lärt sig denna lag och äro
havande med den. Fåglarnas fjädrar och vingar äro
förtunnade och utarbetade blad. Längs denna skala
kan man gå från en klump jord till en fjärils vingar.
Detta gamla jordklot strävar ständigt utom sig själv,
förvandlar sig och blir bevingat i sitt yttersta skikt.
Till och med is begynner med fint formade bladkristal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free