Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
1er, som om den stelnat i former vilka vattenväxternas
hjärtblad tryckt in pâ vattenspegeln. Hela trädet är
också endast ett blad, och floderna utgöra ännu ofant-
ligare blad, där substansen utgöres av mellanliggande
jord, och där byar och städer äro insektskokonger i
bladvecken.
När solen drar sig undan, slutar sanden att rinna, men
nästa morgon börjar flödet på nytt, väller vidare och
grenar ut sig i nya bladmyriader. Här kan man till-
äventyrs se hur blodkärl uppkomma. Om man ser efter
noga, upptäcker man, att från den upptinande sanden
först kommer fram en massa av mjuknad sand med en
dropplik spets, liknande en fingertopp; denna trevar sig
sakta nedåt i blindo, till dess slutligen, när värmen och
fuktigheten tilltar efterhand som solen stiger högre, de
renaste vätskebeståndsdelarna frigöra sig från den trö-
gare massan i sin strävan att åtlyda den allmänna la-
gen samt för sig själva bilda en liten slingrande kanal
eller artär igenom den långsträckta sanddroppen, så att
man får se en liten silvervit ström glänsa fram här och
var från det ena lagret av bladornament till det andra
och så ibland åter sugas upp av sanden. Det är under-
bart, hur fort sanden ordnar sig efterhand som den fly-
ter, så att den använder det bästa materialet för att
bilda kanterna vid loppets krökar. Sådant är flodernas
ursprung. Kanske motsvarar det kiselslam, som vatt-
net fäller ut, vårt bensystem, och i det än finare orga-
niska slammet se vi kanske muskelfibrer och cellväv-
nad. Vad är människan annat än en klump upptinande
lera? En fingertopp är en stelnad droppe. Fingrar och
tår flyta ut till sin bestämda längd från den övriga krop-
pen. Vem vet, vad vår kropp skulle tina upp till och
flyta ut i för form under en mildare himmel? Är inte
en hand ett utbrett blad med dess ådror och fibrer?
Örat kan man fantastiskt likna vid en lav på huvudets
sida. Läpparna äro de glidande ytterväggarna på en
grottliknande mun. Näsan är tydligt en stelnad droppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
