Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
fenomen göra ett intryck av underbar ömhet och mild
finkänslighet. Vi äro vana att höra vinterns konung
skildrad som en rå och hårdhänt tyrann; men med en
älskares mildhet smyckar han sommarens hår.
När våren var i annalkande, kommo de röda ekor-
rarna in under mitt hus rakt under mina fotter där jag
satt och skrev, två åt gången, och höllo på i ett med
de märkvärdigaste kluckanden och tisslanden och skrik
och gurglingar som man någonsin hört; och när jag
stampade, endast gnisslade de högre, liksom de under
sina galenskaper mist all rädsla och respekt och trot-
sade mänskligheten att kunna hindra dem. De vände
dövörat till för mina tillsägelser, eller fattade inte deras
allvar, och hängåvo sig i stället åt ramsor av smädelser
som voro oemotståndliga.
Vårens första sångfågel! Årets unga hopp, som hörs
yngre än någonsin! De svaga silverdrillarna, hörda bort-
om halvtöade och fuktiga fält, från sidensvansen, sång-
sparven och rödvingetrasten, som om de sista vinter-
flagorna klingande föllo! Vad betyda just då historier,
kronologier, traditioner och alla dylika skrivna uppen-
barelser? Bäckarna gnola melodier och skratta över-
modigt åt våren. Kärrhöken kretsar lågt över ängs-
marken och spanar redan efter det första livstecknet
bland tuvorna. Det bubblande ljudet från smältande snö
höres från alla dalsänkor, och isen löses hastigt i dam-
marna. Gräset flammar upp på sluttningarna som en
våreld, — liksom om jorden sände upp en inre hetta
för att hälsa den återvändande solen; inte gul utan klar-
grön är färgen på dess eld: — gräsbladet, den eviga
ungdomens symbol vajar som ett markens gröna band
mot sommaren, hejdat av frosten då och då, men snart
pressande sig fram på nytt, så att vinterns döda gräs
reses som spjut av det nya livet inunder. Det gror så
hejdlöst som rännilen sipprar fram ur marken. Det är
nästan identiskt med markens vatten, ty under gronings-
dagarna i juni, när rännilarna äro torra, utgöra gräs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
