Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
fjärran horisont. Jag hörde en rödhakesångare pä av-
stånd, och jag tyckte att det var den första jag hört på
många tusen är, och att jag inte skulle glömma den to-
nen under ytterligare flera tusen, — densamma milda
och starktonande sång som klingat mot mig i någon
forntid. O kvällens rödhakesångare, vid slutet på en
sommardag i Nya England! Om jag bara kunde finna
den kvist han sitter på! Jag menar honom; jag menar
just den kvisten. Furornaoch buskekarna kring mitt hus,
vilka så länge hade slokat, återtogo plötsligt sina rätta
utseenden, föreföllo ljusare, grönare, mera upprätta och
levande, som om de blivit ordentligt rengjorda och åter-
ställda av regnet. Jag visste att det inte skulle regna
mera. Man behöver bara se på en kvist i skogen, ja,
bara på en vedhög, för att märka om vintern är helt
borta eller ej. När det mörknade, hörde jag plötsligt
det välkända honk, honk från vildgäss, som flögo fram
över skogarna på låg höjd, -— det var som långväga re-
senärer, vilka sent anlänt från söderns sjöar och nu till
sist kunde hängiva sig åt oförbehållsamt samtal och
ömsesidig tröst. När jag stod vid min dörr, kunde jag
höra svepet av deras vingar, men när de kommo tätt in-
till mitt hus, blevo de plötsligt varse ljusskenet, och med
dämpade rop svängde de hastigt om och slogo ner i dam-
men. Och så gick jag in och stängde min dörr och till-
bragte min första vårnatt i skogarna.
På morgonen kunde jag från dörren se gässen genom
diset där de seglade omkring i dammens mitt, stora och
livliga så att Walden endast tog sig ut som en liten
konstgjord damm för deras förströelse. Men när jag
kom ner till stranden, lyfte de genast på sin ledares sig-
nal under väldigt vingflax, och så snart de fått leden
ordnade, kretsade de över mitt huvud, tjugonio stycken
i flocken, och styrde sedan kosan rakt mot Canada un-
der ett regelbundet honk, som ledaren framstötte med
mellanrum: de voro säkra på att innan frukosttid hin-
na fram till fetare lägerställen, En flock änder lyfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
