Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
vi alltid levde i det närvarande och drogo fördel av varje
händelse som berörde oss, liksom gräset som vittnar om
det välgörande inflytandet av minsta dagg som faller;
vi skulle inte tillbringa vår tid med att göra bot för för-
summade tillfällen, vilket vi kalla att göra vår plikt. Vi
dröna kvar i vintern, när det redan är vår. En vacker
vårmorgon förlåtas alla människors synder. En sådan
dag slutes vapenvila med synden. Så länge en sådan
sol lyser, kan den uslaste syndare komma på rätt väg.
På grund av vår egen återvunna syndfrihet kunna vi
urskilja även vår nästas. Om jag också har känt min
granne som en tjuv eller en drinkare eller en vällusting
och endast känt medömkan och förakt för honom och
förtvivlat om världen: — denna morgon skiner likväl
solen klar och varm och skapar världen på nytt, och
om jag då möter honom sysselsatt med något lugnt ar-
bete och ser hans uttröttade och utsugna kropp vid-
gas av enkel glädje och välsignar den nya dagen, vet
jag att han känner vårens inflytande med all barndo-
mens omedelbarhet, och alla hans fel äro då glömda.
Det finns hos honom inte bara ett uttryck av välvilja,
utan det finns även ett slags helighet som söker sig ut-
tryck, kanske blint och fruktlöst som en nyfödd instinkt;
och under en kort timma återkastar inte backsluttnin-
gen något anstötligt skämt. Till och med han har in-
trätt i sin Herres glädje. Varför lämnar inte fångvak-
taren sin dörr öppen, — varför avskriver inte domaren
sitt mål, — varför avskedar inte predikanten sin försam-
ling? Det är emedan de inte åtlyda det tecken, som
Gud ger dem, och inte ta emot den förlåtelse som han
så frikostigt erbjuder åt alla.
Den 29:e april, när jag stod och metade nära bron
vid Nine-Acre-Corner bland ostadiga grästuvor och sälg-
rötter där bisamråttorna bruka hålla till, hörde jag ett
egendomligt knäppande ljud, liknande det som upp-
kommer när pojkar slå med små träflator som de hålla
mellan fingrarna, och när jag såg upp, blev jag varse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
