Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
en liten finlemmad hök, lik en kvällshök, som omväx
lande flöt framåt i vågrörelser på utbredda vingar och
sedan störtade sig rakt ner många famnar under hel-
volter, så att jag såg baksidan av vingarna, vilka glän-
ste som siden eller som den pärlemorblanka insidan av
ett snäckskal. Denna syn påminde mig om falkenerar-
konsten och om all ädelhet och poesi som är förbunden
därmed. Det var den mest eteriska flykt jag någonsin
bevittnat. Den nöjde sig inte med att fladdra som en
fjäril eller att kretsa i ringar på hökars vanliga sätt,
utan den övade sig med stolt självförtroende i lekar i
luftrymden; den steg upp gång på gång med sitt be-
synnerliga läte och upprepade sedan sin obesvärade och
vackra framstupaflykt, under det den slog om som en
glada, för att sen åter stiga mot höjden som om den
aldrig rört vid marken med sin fot. Det föreföll, som
om den inte hade något sällskap i hela universum — så
ensam lekte den där — och som om den inte behövde
något annat än morgonen och den lätta luft som den
lekte med. Den var inte övergiven, utan kom i stället
jorden under sig att ta sig övergiven ut. Var fanns den
moder, som kläckt den, — var dess släktingar och fa-
der bland molnen? Som en luftens herre föreföll den
förbunden med jorden endast genom ett ägg som någon
tid ruvats i en klippskreva; eller hade dess födelsebo
retts i något molns skrymsle, hopfogat av trådar från
regnbågen och kvällsmolnen och bonat med någon mjuk
midsommardimma som stigit upp från jorden? Är dess
rede i något klippgrått moln?
Där fick jag dessutom en rik fångst av gyllne och
silverblanka och ljust kopparfärgade fiskar vilka sågo
ut som ett knippe av ädla stenar. Å, jag har letat mig
in till dessa flodstränder många år den första vårdagen,
när jag måst hoppa från tuva till tuva, från sälgrot till
sälgrot, när den vilda floddalen och skogarna lågo ba-
dande i ett så rent och klart ljus, som kunnat väcka upp
de döda, om de legat slumrande i sina gravar som några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
