- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
300

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300
hålla före. Det behövs intet starkare bevis på odödlig-
het. Alla ting måste leva i sådant ljus. O Död, var fanns
din gadd? O Grav, var fanns din seger, — då?
Vårt liv i byar och städer skulle försumpas, om det
inte vore för de omgivande ängarna och skogarna. Vi
behöva vildmarkens styrkedryck, — behöva då och då
vada genom kärr, där rördrummen och sothönan hålla
till, höra snäppornas surr och känna lukten från su-
sande starr, där de mest skygga och ensliga fåglarna ha
bo och minken smyger fram med buken mot marken.
På samma gång som vi ivrigt önska utforska och förstå
alla ting, önska vi också att alla ting skola vara mys-
tiska och outgrundliga, att land och hav skola vara
oändligt vilda och gränslösa, ouppmätta av oss emedan
de icke kunna uppmätas. Vi kunna aldrig få nog av
Naturen. Vi ha ett behov att uppfriska oss med åsynen
av gränslös kraft, stora och titaniska drag, — havskus-
ten med dess vrak, vildmarken med dess levande och
förmultnande träd, åskmolnet, regnet som varar tre vec-
kor och åstadkommer översvämningar. Vi behöva se
våra egna gränser överskridna och något liv fritt betande
på marker som vi aldrig beträda. Vi uppmuntras av
att se gamen förtära det kadaver, som för oss är så
vämjeligt, och att veta honom hämta styrka och hälsa
av sådan näring. Vid stigen till mitt hus låg en död
häst, som ibland tvingade mig att vika av åt sidan, men
mitt vederlag var det vittnesbörd jag erhöll om Naturens
oförstörbara hälsa och goda aptit. Jag tycker om att
se, att Naturen är så rik på liv, att myriader varelser
kunna offras och tjäna till byte för varandra, — att
ömtåliga organismer så enkelt kunna kramas ut ur till-
varon i form av mos, — grodyngel som hägrar glufsa
i sig, sköldpaddor och grodor som överkörts på vägen,
— och att det stundom kan regna kött och blod! När
olyckan alltid är så nära, måste vi se hur liten betydelse
den har. En vis betraktare får ett intryck av univer-
sums oskuld. När allt kommer omkring är inte gift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free