Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
gamle filosofens råd: Känn dig själv! I del kravet lig-
ger alltings kärna. Endast de besegrade och desertö-
rerna ge sig åstad till krigen: de äro fega stackare som
smita iväg för att låta värva sig. Välj nu den längsta
vägen västerut, inte den som tar slut vid Mississippi
eller vid Stillahavskusten, inte heller den som leder till
något utnött Kina eller Japan, — utan den, som bildar
en rak tangent till detta klot och som räcker sommar
och vinter, dag och natt, tills solen gått ner, tills månen
gått ner och tills slutligen jorden gått ner också.
Det påstås, att Mirabeau ägnade sig åt stråtrövaryrket
»för att komma underfund med hur stor portion be-
slutsamhet som erfordrades för att ställa sig själv i av-
gjord opposition till samhällets heligaste lagar». Han
förklarade, att »en soldat, som kämpar i leden behöver
inte äga hälften så mycket mod som en stråtrövare» —
och att » heder och religiösa betänkligheter ha aldrig
utgjort några hinder gentemot ett fast beslut». Detta
var företagsamt, så som världen nu är inrättad; och
likväl var det förfelat, om inte desperat. En förnuftigare
människa skulle ofta nog funnit sig i »avgjord opposi-
tion» till vad man kallar »samhällets heligaste lagar»
— och detta genom åtlydande av ännu heligare lagar,
vilket skulle ha satt henne i stånd att bedöma sitt mått
av beslutsamhet utan att gå rövarnas väg. Det passar
inte en man att försätta sig i en sådan situation gentemot
samhället; utan han har att hålla sig kvar i den posi-
tion, vari han finner sig försatt genom lydandet av sin
egen personlighets lagar; och den lydnaden skall aldrig
bringa honom i konflikt med en rättvis styrelse, om han
tilläventyrs skulle råka på en sådan.
Jag lämnade skogarna av lika god anledning som jag
flyttade ut till dem. Kanske syntes det mig, som om
jag hade åtskilliga fler liv att leva och inte kunde an-
vända mera tid på just detta. Del är egendomligt, hur
fort vi vänja oss att följa en bestämd väg och göra ett
upptrampat spår ål oss själva. Jag hade inte bott där
20 — Skogsliv vid Walden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
