Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
tag? Om en person inte håller samma takt som följe-
slagarna, beror det kanske på att han lyssnar på en an-
nan trumma. Låt honom gå efter den musik han ur-
skiljer, om den är än så långsam eller långt borta. Det
är av ingen vikt, om vi mogna så fort som ett äppleträd
eller som en ek. Skall jag hoppa över våren för att nå
sommaren? Om den tingens ordning, för vilken vi da-
nats, ännu inte är inne, vilket värde skulle då någon
verklighet vilkensomhelst ha, som vi försökte sätta i stäl-
let? Vi vilja inte lida skeppsbrott på meningslösa reali-
teter. Böra vi mödosamt hopfoga en blå glashimmel
över våra huvuden, ehuru vi på förhand veta, att när
den blir färdig skola vi fortfarande blicka upp mot den
sanna blå himlen där ovan, liksom om den andra inte
funnes till?
I staden Kouroo levde en gång en konstnär, som hade
en böjelse för att sträva efter fullkomlighet. En dag
kom det för honom, att han skulle tillverka en stav.
När han hade begrundat och förstått, att i det ofullkom-
liga verket utgör tiden en beståndsdel men att ingen tid
kan beröra det fullkomliga, sade han till sig själv:
»Detta verk skall till alla delar bli fullkomligt, om jag
också inte skall hinna med något annat under hela mitt
liv.» — Han gick genast till skogen för att utvälja trä,
ty det var hans fasta beslut att staven inte skulle tillver-
kas av olämpligt material; och under det han granskade
stam efter stam och förkastade dem alla, övergåvo ho-
nom efterhand hans vänner, ty de blevo gamla under
sina mödor och dogo bort, men hans ålder ökades inte
med ett enda ögonblick. Emedan hans uppsåt och hans
beslut voro allt för honom, förlänades honom utan hans
vetskap evig ungdom. Eftersom han inte tog någon
hänsyn till Tiden, höll sig Tiden borta från hans väg
och nöjde sig med att sucka på avstånd, emedan den
inte kunde komma åt honom. Innan han funnit det trä,
som i alla avseenden var fullt tjänligt, hade staden
Kouroo blivit en övergiven ruin, och han satte sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
