- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
310

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310
en av dess kullar för att skala käppen. Innan han gi-
vit den dess rätta form, hade Candahar-dynastin nått
sitt slut; och med spetsen av staven skrev han i sanden
namnet på den siste av denna ätt samt återupptog därpå
sitt arbete. Vid den tidpunkt, då ban glättat och pole-
rat staven, var Kalpa inte längre polstjärna; och när
han anbragt inläggningarna samt satt fast spirans hu-
vud, prytt med ädla stenar, hade Brahma hunnit vakna
och åter slumra in många gånger. Men varför nämner
jag om dessa ting? När den sista detaljen var fullbor-
dad, blommade plötsligt staven upp framför den förvå-
nade mästarens ögon och blev till den skönaste av Brah-
mas skapelser. Han hade grundlagt ett nytt system att
tillverka stavar, fullbordat en värld med riktiga och
sköna proportioner; och i den världen hade nya och
skönare städer och dynastier tagit de gamlas och för-
gångnas plats. Och när han nu betraktade högen av
skal och avfall vid sina fotter, förstod han att för honom
och hans verk hade alla de tiderymder som förflutit en-
dast varit en illusion, och att i verkligheten inte mera
tid förflutit än den som behöves, för att en enda skälv-
ning i Brahmas hjärna skulle hinna fortplantas till ho-
nom och påverka hans själ. Materialet var äkta och
hans konst var ren: hur skulle resultatet kunnat bli
annat än underbart?
Intet utseende, som vi förmå förläna tingen, skall i
längden gagna oss så mycket som sanningen. Endast
den nötes aldrig. I de flesta fall befinna vi oss inte, där
vi i grunden äro, utan i en falsk position. På grund av
en brist i vår natur inbilla vi oss ett fall och försätta
oss i detsamma; så bli vi invecklade i två händelseför-
lopp och det är dubbelt svårt att komma fri. I våra
insiktsfulla ögonblick ta vi endast hänsyn till fakta, det
fall som verkligen finns. Säg vad du har att säga, inte
vad du borde! Vilken sanning som helst är bättre än
blå dunster. Tom Hyde, kittelflickaren, som stod på
stegen till galgen, tillfrågades om han hade något att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free