Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första prästgärning och författardebut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
vägrat honom tjänstledighet för att övertaga pastoratet, och
att jag således icke kunde få vikariatet. Nu stod jag där
vackert. På lördagen reste jag fram till Härnösand. Där vände
jag mig till vice pastorn Janne Naeslund, som mottog mig
mycket broderligt. Påskdagen följde jag honom till
domkyrkan, där jag träffade biskop Beckman. Det var i sakristian.
Nseslund frågade honom, varför konsistorium handlat så, som
skett. Biskopen svarade: »Jag vill icke, alt en ordinarie skall
bli exlraordinarie på en annan plats och sätta en vikarie på
sin egen.»
Att detta emellertid icke var det verkliga skälet, var lätt
att gissa. Den plats, som Holm skulle lämna vid Umeå
läroverk, söktes av mig samt en annan filosofie kandidat, vid namn
Carl Constantin Berg. Det var därför av intresse för mig
att före provet och utnämningen få meritera mig genom
vikariat, om än kort. Det blev, som sagt, icke av. Men Holm lät
icke avskräcka sig. Han ingav en ny ansökan om
tjänstledighet och föreslog Berg till vikarie. Det beviljades utan
invändning. Konsistorium ville icke ha mig, det var saken.
Men vad skulle jag nu taga mig till? Naeslund gick med
mig ut till pastor Petrus Brandell i Säbrå. Han mottog mig
mycket broderligt och erbjöd mig att bli predikohjälp åt
honom en tid. Naturligtvis var jag tacksam för det, och så
flyttade jag till Säbrå. Där predikade jag nästan söndagligen.
Det var vanligt på den tiden att ha långa predikningar. En
predikan på l 3/2 timme var för kort, två timmar var nästan
litet, 2 y2-2 3/4 var en riktig predikan. Bönderna, som gått
lång väg till kyrkan, ville ha valuta därför. Kyrkan var alltid
full och uppmärksamheten var så stor, att om det bara knäppte
i ett hörn, så vändes alla huvuden ditåt.
En söndag då Brandell var borta och en annan präst skötte
altartjänsten, skulle organisten Blomquist under predikan gå
in i sakristian för att prata med honom. När han började
vandra utför trappan till orgelläktaren, knäppte det. Alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
