Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första prästgärning och författardebut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
sionär med förenade krafter. Och om ej fullt 50 år därefter
ha Sveriges kristna flera hundra missionärer i hednavärlden
och det ehuru krafterna icke äro förenade utan på det högsta
splittrade. Men på den tiden funnos inga. Det fanns några
få svenska män, som voro missionärer,, men de tillhörde
missionssällskapen i Leipzig och Basel. Någon egen svensk
hednamission fanns icke. Den här nämnda kallelsen till mig var
den första ansatsen till en sådan.
Vid höstterminens början 1862 avlade jag prov för den av
mig sökta adjunkturen i Umeå. Det var en bedrövlig
tillställning. Konsistoriets ledamöter skulle vara närvarande och
höra på. Men endast en eller två i sänder voro där. Och när
de voro två, sutto de och pratade med varandra, så att de
störde undervisningen. Jag måste en gång stanna med
undervisningen och titta på dem för att göra dem uppmärksamma
på, att det inte dugde att sitta och prata på det där viset,
medan undervisningsprov pågick. Men ehuru ingen av dem hade
varit närvarande under hela provet, så var det ingen, som
icke vid bedömandet av detsamma gav ett särskilt votum för
mina kunskaper och särskilt votum för min
undervisningsskicklighet i vart och ett av de särskilda ämnen, som
provet omfattade. De s. k. undervisningsproven voro på den
tiden en eländig humbug.
Sedan jag avlagt provet, reste jag tillbaka till Uppsala. Där
började jag genast att studera för min blivande akademiska
doktorsdisputation. Under tiden blev en adjunktur vid högre
läroverket i Växjö ledig. Jag sökte detsamma. Det var i
grekiska och latin, och det var ju mina huvudämnen. Jag lät
aldrig min far veta, att jag hade sökt,, utan reste till Växjö
på den bestämda tiden för att avlägga prov. Jag reste med
ångbåt till Kalmar och från Kalmar med skjuts till Växjö.
Det var andra tider på den tiden. Det fanns inte en bit
järnväg i södra Sverige då. Provet gick bra, och jag blev
omedelbart efter dess avläggande utnämnd till adjunkt. Hem»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
