Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektor vid Umeå högre allm. läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
då icke göra så mycket; för den skull kunde jag väl ha dröjt
några dagar med inflyttning. Men fyra kakelugnar voro av
brandsynen utdömda. Jag vägrade att flytta in där. Det var
ju eldfarligt att bo i en sådan våning. Icke hade jag heller
kunnat få brandförsäkra mitt lösörebo. Alltså hyrde jag en
annan våning och vägrade att betala hyra på det första stället
Följden därav blev, att
husägaren stämde mig. Under
pågående rättegång kom
brandsynen igen för att se, om
kakelugnarna voro omsatta.
Det voro de icke. De blevo
alltså ånyo utdömda. Till
råga på allt fanns i våningen
ingen köksspisel.
Rättegången slutade så, att
rådhusrätten, som bestod av
borgmästaren och två illiterata rådmän,
en handlande och en
guldsmed - båda två troende
män och mina personliga
vänner - dömde mig att betala
hyran för ett halvt år, ty de
tyckte, det var synd om
gårdsägaren. Dömen fälldes av de
två rådmännen.
Borgmästaren reserverade sig, och i
hovrätten blev domen genast upphävd. De goda rådmännen voro
litet snopna och det undrar jag icke på. Det hade varit dem
angeläget att icke visa sig partiska till förmån för mig,
eftersom jag var deras personliga vän. De gingo således en
medelväg: jag hade rätt, det insågo de, men det var synd om
husägarn, sade de, och därför dömde de mig att betala halva
hyran.
Paul Peter Waldenström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
