Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andliga förhållanden i Umeåtrakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
sjöng sången hundra ettetiett», 1. d. Då måste föreläsaren
tystna, medan folket sjöng, och sedan fick han fortsätta.
Föreläsarna, jag nyss talade om, kunde på detta sätt hålla
på både för- och eftermiddag med något uppehåll för
middagsmåltiden, som intogs på stället. Medan de spisade, gick
brännvinsflaskan vanligen flitigt omkring från den ena till den
andra av gästerna. Det var icke så noga med litet
dryckenskap på den tiden. Det var långt mera viktigt, att den rena
läran hölls vid makt. En mycket omtyckt och ofta använd
grundregel var, vad Luther en gång lär ha yttrat: »Ett fall i
levernet är ett mänskligt fall, ett fall i läran är ett
djävulsfall». Man kunde därför också få höra »läsare», som voro
druckna, gå och mumla om den rena läran.
För att motverka detta oskick, skrev jag till
Fosterlandsstiftelsen och bad dem sända upp en predikant, som kunde
arbeta i nykterhetssyfte. De skickade också en, som hette
Åsell. Efter en sammankomst, där Hans Fredriksson i Bran
hade föreläst, gick brännvinsflaskan omkring vid matbordet.
Åsell gjorde anmärkning därpå menande, att de borde lägga
bort att begagna brännvin. Då svarade Hans Fredriksson:
»Jaha, he jer som en Paulus seg, att i de sista tiderna ska komma
falska andar, som skola bjuda att skona maten». Sedan kom
Åsell icke ur fläcken.
I samband med detta må nämnas, att det på den tiden var
en ej ovanlig läroåskådning bland läsarna där i Norrland, att
bara man icke såsom synd räknade vad man gjorde, så var det
icke synd. Denna åskådning sammanhängde med Pauli
uttryck, att »den som äter och tvivlar han är fördömd». Räknar
jag det, som jag gör, för att vara synd, men gör det ändå, så
begår jag naturligtvis synd. Men nu drogo de därav den
slutsatsen, att bara jag icke räknar det jag gör för att vara synd,
så är det icke någon synd. Att t. ex. stjäla skog räknades icke
för någon synd och var således icke heller synd. En
kyrkoherde Thelberg talade om för mig en gång, huru han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
