Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förskräcklig vinter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Norrland. Yngsta flickan tog doktor Grafström och behöll
henne, till dess modern tog henne tillbaka. Äldste sonen blev
präst och är nu kyrkoherde. Äldsta dottern blev gift med en
sågverksinspektor o. s. v.
Vad angår de sociala forhållandena i Norrland, berättadt*
Grafström, att når ban kom till Umeå pastorat, så voro
den förra kyrkoherdens alla tjänare, både manliga och
kvinnliga, kvar. Ingen frågade, om de skulle få stanna kvar.
Gårdsdrängen gick in till den nye kyrkoherden, dagen efter hans
ankomst, talade om, huru de hade det och frågade, om den nye
prosten ville ha några andra ordningar. Det var nämligen sä
på den tiden, alt när en tjänare hade kommit in i ett hus, så
hade han fått en plats och på den blev han kvar utan vidare,
tills dess han antingen gifte sig eller på annat sätt fick ett
eget hem. Jag hörde en gång berättas om en ung greve, soni
efter sin far hade ärvt ett stort fideikommiss, att han tyckte
att kusken började bli gammal och trög. Han önskade få en
yngre, vackrare, raskare kusk. Men han gruvade sig länge
och väl, innan han kom sig för att såga upp den gamle
trotjänaren. Till slut tog han dock mod till sig och sade: »Hör
du, vi måste snart vara betänkta på att skiljas.» Med stor
förvåning svarade kusken: »Det var märkvärdigt, vart tänker
greven då flytta?» Ty att han själv skulle flytta, det kunde ju
icke kommia i fråga. Han var äldre i gården än greven.
Så var det på den tiden. När jag själv var barn, hade vi två
drängar och tre kvinnliga tjänare, men aldrig hörde jag talas
om några tjänareflyttningar av annan anledning, än att
tjänarna blevo gifta. Nu för tiden är det icke alldeles så.
Efter komminister Sundelins död blev en ung prästman vid
namn Sandström vice komminister i Umeå. Han var även en
troende man, och vi voro mycket goda vänner. Han var tillika
fångpredikant. På detta område verkade han med mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
