Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förskräcklig vinter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
välsignelse, vilket jag efteråt blev i tillfälle att själv
personligen se. Sandström insjuknade nämligen och låg länge illa
sjuk. Jag tog hem alla till pastorsexpeditionen hörande
böcker till mig och skrev till konsistorium, att då jag visste, att
domkapitlet till följd av prästbristen icke hade någon präst att
skicka till Umeå, så hade jag förordnat mig själv till vice
komminister, vice pastor och vice fångpredikant i staden. Det
godkändes även av konsistorium. Prästbristen var på den tiden
mycket stor. Om jag skrev till fångvårdsstyrelsen, det vet
jag icke, men sannolikt gjorde jag väl det.
Innan Sandström! vart sjuk, berättade han för mig en gång,
att en väckelse hade utbrutit bland fångarna. Jag fäste mig
icke närmare därvid. Men när jag sedan själv började
tjänstgöra bland dem, så blev jag högst förvånad att se, att en stor
del av fångarna voro levande, troende kristna. Det var en
riktig fröjd att arbeta där. Bland erfarenheter, jag där hade, må
jag nämna två. En fånge blev väckt till bekymmer om sin själ,
därför att jag på några dagar icke hade besökt honom. Han
visste, att jag varje dag hade besökt fängelset men gått hans
dörr förbi. Då trodde han, att jag ansåg honom så förtappad,
att det ej mer lönade sig att arbeta med honom, och det
förskräckte honom till den grad, att när jag sedan kom in i hans
cell, var han alldeles förkrossad. Han kom också till frid. En
annan fånge, en smed från Skellefteå, en grov och stark karl,
hade genom Sandströms verksamhet blivit omvänd. Jag hade
många sköna stunder med honom i hans cell. När ja,g en dag
kom in till honom, grät han som ett barn. Jag frågade honom,
vad som nu hade hänt. »Jo», svarade han, »inom några dagar,
d. 6 juni, slipper jag lös, och nu kom jag att tänka på, huru det
väl skall gå med mig, när jag kommer tillbaka till min
hembygd och träffar alla mina syndakamrater och supbröder, om
jag då skall kunna bli beståndande eller avfalla. Då tog jag
den här boken - därvid visade han mig en s. k. skattkammare
för var dag i året, utgiven av B. Wadström i Stockholm - och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
