Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var står det skrivet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
numera kunde bli förtappad för sina synders skull utan endast
för otron. Därvid tänkte man icke på, att ju otron också är
en synd. Och när man sade, att ingen synd kunde förlåtas,
utan att den var gott g j or d genom ett motsvarande mått av
lidande, så glömde man alldeles, att otron kunde förlåtas. Om
man hade sagt, att otrons synd också var betald, så hade man
ju måst säga, att då kunde icke heller någon människa bli
fördömd för den, ty Gud kunde icke ånyo kräva betalning
för en skuld, som redan var betald. Det var en villervalla
utan like. Och den fortsätter ännu i den teologiska litteraturen.
Så lärde man ju också, att Kristus hade fullgjort lagen i
vårt ställe, så att hans laguppfyllelse räknades oss till godo,
Först hade Gud räknat honom som syndare, vilket han icke
var, och avstraffat världens synd på honom, och det för att
sedan kunna räkna oss rättfärdiga genom hans laguppfyllelse,
alldeles som om vi hade uppfyllt lagen själva. Bunyan säger,
att Kristus har en fyrfaldig rättfärdighet, en gudomlig
rättfärdighet, som han behöver själv, en mänsklig rättfärdighet,
som han behöver själv, en gudamänsklig rättfärdighet, som han
behöver själv; men så har han en genom gärningar förvärvad
rättfärdighet, som han skänker bort åt syndare. Och i
Augsburgska bekännelsens försvar bekämpas katolikernas tillit till
helgonens överloppsgärningar genom framhållandet av, att
sådana överloppsgärningar icke behövas, emedan vi ha alldeles
nog i Kristi överloppsgärningar. Enligt denna lära skulle
Kristus således, när han vandrade här på jorden icke för egen
del behövt vara gudfruktig, kysk, nykter, ärlig, utan när han
det var, så gjorde han överloppsgärningar, som sedan
tillräknas dem, som tro på honom. Huru långt denna teologi har
kunnat gå, det visar den framstående tyske dogmatikern
Philippi, då han säger, att människans synd var en synd mot den
oändlige Guden och således en oändlig synd. En oändlig synd
kunde aldrig betalas annat än med ett oändligt straff. Men
om Gud hade straffat människan i intensiv oändlighet, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
