Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mars12.
Träffade två Persiska dervisher, följde med dem
på gatan och bjöd dem in till ett café i Azbukijehr
allén. Här framtog den äldre ett vackert mannscript
af Rafiz’ Divan på Persiska och föreläste dernr
åtskilligt, med den vanliga Persiska, något åt extas
latande declamationen. Vi snto der länge, språkande
om deras stad Baghdad och annat. Den andre, som
var Sofi, rökte icke shiahe, sade sig som helt liten
hafva kommit till Mekka och sedan dess vistats der;
men det förundrade mig att han ej talade bättre
Arabiska. Han var en ganska tystlåten man, med ett
eget saktmodigt utseende och hyns färg stötande i
askgrått; i hans ovanligt yfviga skägg stacko några
hvita strån fram. Men man såg att det yttre
ask-höljda saktmodet var blott en svag falaska öfver en
undertills brinnande eld, såsom ofta är fallet hos österns
söner. Han satt nästan oafbrutet tyst, blott då och
då emellan läpparne mumlande en bön till allah,
fingrande på sitt radband, eller med hufvnd-runkning
gifvande tillkänna sitt bifall öfver Khodja Hafiz,
ehuru jag ej tror att han särdeles väl forstod denne.
Han föreföll mig högst intressant, jag kunde sällan
vända mina ögon från hans besynnerliga ansigte med
de fcoåi-färgade ögonen. De talade sinsemellan ett
språk, som de kallade Soleimani och tycktes vara
midt-emellan Turkiska och Arabiska, men som jag ej
vidare fick reda på. Persiskan verkar så till
sågandes magiskt och ridderligt på mig, så ofta jag hör
och talar den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
