Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gingo således framåt med oförändrad kurs, hyar och
en tystare än vanligt; för min del var jag väl ej
fullkomligt lugn, men betraktade dock med nöje den lilla
truppen, som vi kommo helt nära. De flesta voro
beväpnade med långa spjut, rumh, nedanför spetsen
prydda med klot eller bollar af tagel (?) och ombundna
med långa svajande klädesrimsor; dessutom voro de
klädda i sina bästa kläder och deras långa skjortor
voro rentvättade. Utom spjuten syntes bössor,
upp-hängda på sadelknappen, pistoler i deras bälten och
sablar. De voro ej lägrade i någon ordning, utan
allt företedde lif och rörelse samt gaf en ganska
ridderlig anblick. När vi hunnit nedfor kullen till
dalens rand galopperade emot oss på hvar sitt
kamelsto två de förnämsta män i truppen. Dabil och hans
hustru ropade åt dem Shammar ja Shammar, då de
8 varade: vein ash Shammar, hvar äro då Shammar t
Aljahy Dabils hustru, ropade: jag är Shammarijeh,
dotter till Khamis från Gubbe, ehuru I icke torden
igenkänna min af nattens förkylning hesa stämma.
Snart igenkändes hon ock af de ridande, som voro
hennes slägtingar och försäkrade att intet ondt skulle
vederfaras oss. Emellertid kom den ena, hans namn
var Farhan, till mig (der jag gick till fots nära
invid Dabils kamel, bärande min aba på ena skuldran),
helsade oss vänligt med selam, som vi besvarade på
samma sätt, tog mig sedan i handen och bad mig
följa sig. Något häpen i dessa ovana förhållanden
och villrådig hvad jag skulle säga, upprepade jag
*€{am-helsningen och sade: jag är således nu din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
