Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra spéljakter. Dessutom fick jag af skepparen
svaret att han ej hade rum för mig på sin skuta; nog
af jag måste nolens volens slå färden med honom nr
hågen. Men då jag ej ville ligga ytterligare kanske
20 dagar for att finna fartygslägenhet, lejde jag
följande dagen en Beduin till det så kallade landet Sharm
eller Shurum, nemligen sydostliga delen af
Tor-half-ön. Man sade att små Arabiska fiskarebåtar
dagligen gingo derifrån dels till den stora ön Teiran (nu
bebodd af stammen Heteim), dels till Moeileh. Dit
vände jag nu min kosa i sällskap med en Beduin
tillhörande Muzeini Araberna, hvars stam för
närvarande nomadiserade i bergen ofvanom Sharm i den
stora dalen Alat. Den 13 januari lemnade jag slutligen
Altor, der jag dvalts så länge. Vår väg gick på kort
af-stånd från hafsstranden, tills vi om aftonen och följande
dagen småningom begynte stiga upp mot bergen. Den
14 före soluppgången hade vi ett eget underbart
skådespel af de tjockaste och mörkaste moln jag
någonsin sett; de stodo liksom en vägg längs bergraden
och genombrotos blott då och då af en blixt, åtföljd
af åskknallar, som med en dof dallring genomljödo
bergen. Det var en den skönaste tafla öfver thema:
”Herren sade varde ljus och det vardt ljus”, som
några målare behandlat. Vi väntade ett förfärligt
störtregn, men den uppgående solen skingrade småningom
den tjocka molnväggen och blott ett lätt duggregn
med sydostlig storm föll öfver oss, Äfven nu gingo
vi ganska långsam marsch och gjorde emellanåt halt
för att koka kaffe, hvaraf min följeslagare var ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
